Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sommarjobbet ledde till 48 år på samma arbetsplats

/
  • Digitaltryckeri, där bladen svindlar förbi och skärs med exakt precision av vassa knivblad.
  • Kari Kastinen har jobbat som bokbindare i 48 år.
  • Böckerna ska monteras med omslag, uppvärmt lim med mera. Kari övervakar processen.
  • En söndertrasad bok för ett otränat öga. Omslaget är avrivet och ska ersättas med ett mer tåligt omslag för biblioteksanvändning.

"Bokbindare" heter det egentligen, men det förknippas av många med det mer traditionella hantverket. Googlar man på bilder så dyker det upp foton av läderband och handbundna böcker. Trots det så är det precis vad Kari Kastinen är. En modern bokbindare. I går var det hans sista arbetsdag inne på Scandbook.

Annons

– Ja det är ju ett industriellt bokbinderi, men likväl så är det nog min arbetstitel. Det finns knappt någon maskin här inne som jag inte har provat på, berättar Kari.

Det var ju inte meningen att grabben från Ludvika med finskt påbrå skulle bli bokbindare på boktryckeriet Scandbook i Falun. När han gick i årskurs 9 visste han inte riktigt vad han ville pyssla med, så han fick rådet att gå skogsskolan i Älvdalen ett år för att bli skogshuggare. Han gillar natur och att vara utomhus.

– Men mamma tyckte att jag var för ung som 16-åring att bo uppe i skogen. Så det blev först ett sommarjobb hos boktryckeriet, sen blev jag fast i 48 år.

Den 16 juni en måndag 1968 började han sitt lärlingsjobb.

Han rycker på axlarna. Det var aldrig hans drömjobb. När han blir tillfrågad om bästa minne på arbetsplatsen så blir svaret - "att jag har haft jobb". Men med tiden så har det ändå blivit ett hem där han trivs. Trots att det var tufft i början.

– Jag fick bli lärling först. Det är inomhus, inga fönster, det var motsatsen mot det jag ville. Men det blev kul när man fick börja skruva själv, köra maskinerna. Jag vill jobba med händerna, säger han.

Scandbook är en stor arbetsplats; från lamineringsrummet till, den digitala tryckaren, till poleringen där omslagen putsas till nästan sammetskvalité.

I stort har det inte förändrats på nästan ett halvt sekel. Maskinerna gick långsammare och det fanns inte plats på den tiden för till exempel polering, det skickades ut till andra aktörer. Men mycket känns igen. Trots att jobbet i bland har varit motigt känner Kari en visst stolthet i hantverket.

– Tyvärr är det mycket bemanningspersonal nu, och de tar in vem som helst. Man försöker hjälpa till men kan inte hinna allt, det blir sämre. Stoltheten håller på att försvinna från yrket, säger han.

Under hans ungdomsår ägde Wahlströms förlag tryckeriet och bara Wahlströms egna böcker trycktes, så som Kitty böckerna. Deras eget lager låg nära. Runt 1980 så bytte företaget namn till Scandbook och man började trycka andra förlags böcker. I dag trycker man mest skönlitteratur och från de flesta stora förlag. I fjol förvärvade Scandbook aktierna i Print it UAB och är nu en av Nordeuropas största boktryckeri.

Trots det tror inte Kari på framtiden.

– Nej, de mindre tryckerierna har ju försvunnit och marknaden är väl tuff. Vi har ett digitaltryckeri som är mycket modernt, den är egentligen som en stor skrivare. Men det har tagit två år att få ordning på. Den är långsam och klarar inte så stora upplagor, säger han.

Den senare tiden har Kari tagit hand om Bibliotekstjänst-delen, de behöver få böcker förstärkta för att kunna hanteras av tusentals händer genom en biblioteksboks liv. Tryckeriet kan få en order på allt från tjugo exemplar av en bok till flera hundra, beroende på efterfrågan.

Framför maskinerna ligger travar med böcker, nakna, utan sina omslag.

Kari visar hur man programmerar in mått, vikt och andra detaljer. Allting från mycket små böcker som inte är större än en hand, till riktigt stora böcker, tillverkas.

– Det är lite sorgligt att de river av allt det yttersta på en helt ny bok, sen får vi göra om det med förstärkt omslag då.

Själv läser inte Kari mycket böcker. Han föredrar trädgården där han kan odla tomater, eller pyssla med huset. Han har renoverat tre hus hittills. Nu bor han bara 700 meter från jobbet, det tar nio minuter att gå till arbetet. Rättare sagt tog. Framtiden är oplanerad. Men husbilsresor lär det bli. Och ett dopp i poolen som de har gjort i ordning.

Egentligen går han i pension den 1 december, men han går på sin sista semester redan nu.

– Vi drar till Teneriffa, frugan, barn och barnbarn. Det blir väldigt skönt.

Annons
Annons
Annons