Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Samhällets otillräcklighet

/
  • Peter Santesson, förälder som tycker att det var bättre då skolan hade kvartssamtalen på kvällstid.

En vanlig fredagseftermiddag fick min trappuppgång oväntat besök av en inbrottsliga. De gick runt och ringde på dörrarna. Där ingen öppnade bröt de sig in. Det tar bara ett par sekunder att låsa upp en gammal trädörr med en kofot. Några av oss hade tur. Flera hade det inte.

Vad händer i ett höghus när en inbrottsliga har dragit förbi? Mest slående var vad som inte hände. Ingen dörrknackning från polisen. Ingen som brydde sig om att gå runt och fråga om någon hade gjort observationer. En lapp med ett telefonnummer nere i porten fick räcka: Ring gärna om ni vet något. Nåja, räkna inte med det. Bara ungefär fyra procent av anmälda bostadsinbrott klaras upp i dag (BRÅ 2011). Man anmäler för att få ersättning från hemförsäkringen.

De som hörde av sig var inte polisen, utan försäljare av säkerhetsdörrar. I inbrottstjuvarnas spår följer säkerhetsföretagens bilar, och de är så välkomna. Grannar som annars inte brukar umgås pratade genast ihop sig och gjorde gemensamma beställningar. Femton tusen kronor stycket kostar ytterdörrar som står emot brand och inbrottstjuvar. De stänger ute alla ljud också. Man hör inte ett knyst från trapphuset.

Det är sura pengar, men när en liga just har dragit genom huset tvekar man inte längre. Ibland spekuleras det om vad det mystiska vanliga folket pratar om runt köksbordet. Gissa vad vi pratade om i huset när familjerna nyss tvingats bränna semesterkassor på nya ytterdörrar.

De av oss som hade några semesterkassor, det vill säga. När samhället inte i tillräcklig utsträckning kan freda oss från brott får vi lösa saken själva efter bästa förmåga – och den varierar. Alla på mitt våningsplan har numera återfått tryggheten i hemmet bakom nyinköpta, tunga dörrar med stålramar och avancerade lås. Alla utom tjejen som bor i ettan bredvid. Där sitter den gamla trädörren ännu kvar. Medan vår säkerhet har ökat, har hennes samtidigt minskat. För nu finns här bara en enda dörr som fortfarande går att låsa upp med kofot. Ingen tvekan om var ligan kommer att slå till nästa gång.

Resurssvaga människor är de som först kommer i kläm när staten inte klarar av sin uppgift att leverera trygghet. För oss andra finns alltid tjockare dörrar, larm och bättre bostadsområden. Nu är det lätt för mig att säga till grannen i ettan att jag inte oroar mig så mycket, att allt prat om brottslighet är överdrivet. Men på sätt och viss har jag redan checkat ut och flyttat därifrån. Det har jag all rätt att göra. Problemet är att hon blev kvar.

Peter Santesson

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons