Jag sitter i shorts och svettig t-shirt i oktober och njuter av meze, nygrillad fisk och en kall flaska vatten på en liten uteservering några mil sydväst om Marmaris.
- Ja, hos oss är fisken garanterat färsk - jag går själv ut i min lilla båt varje kväll och fångar den, berättar ägaren nöjt.
Byn han driver restaurang i heter Bozburun. Den är en storfavorit bland seglare längs den här kusten på grund av sin fina naturhamn. Byns invånare är dessutom kända som de främsta gületbåtbyggarna i landet. Gületbåtar är de vackra motorseglarna i trä som man ser överallt längs den turkiska kusten.

Pärlband av badorter
Men Bozburun saknar strand - alltså kommer nästan inga turister hit, vilket bidrar till en väldigt rofylld stämning. Inne i Marmaris och grannorten Içmeler kan man som semesterfirare tro att det råder högsäsong, trots att sommarruschen nu är över. Marmaris strand är lång men smal så den mesta sanden täcks av solstolar och en del hotell har byggt bryggor för soldyrkarna. Içmelers strand är lite bredare men också den fullsmockad av folk. Först när man tar sig till den tredje badorten i detta pärlband - lilla Turunç - märks en svag avmattning.
Fortsätter man ett par kilometer förbi Turunç längs vattnet passerar man först ruinerna efter Amos, en antik stad på en bergskam med superb vy över hav och berg, och når sedan en lång fin klapperstenstrand med mycket klart vatten och bara en handfull människor. Perfekt för en heldag med matsäck.

Har vuxit snabbt
Marmaris äldsta delar ligger runt en kulle med en liten borg på toppen och är fortfarande mysiga, även om det mesta här numera är för turister - både den täckta basarens affärer och det rika restaurangutbudet längs kajerna där gületbåtarna trängs med aktern mot land.
Några kvarter från vattnet finns Marmaris berömda bargata - kantad av klubbar som oftast har fritt inträde, barer, tatuerare och enkla matställen. Här råder högtryck även på hösten, men bara på några av ställena - främst på Club Areena, där rika ungdomar trängs runt små bord med en eller flera helflaskor raki, den inhemska anisspriten. Gogo-dansare försöker få igång folk, men många gäster nöjer sig med små danssteg vid sitt bord i stället för på dansgolvet.

Fortfarande varmt vatten
Marmaris har vuxit snabbt men utbyggnaden begränsas naturligt av bergen som reser sig brant i en halvcirkel runt stan. De nyare delarna av Marmaris saknar helt den äldsta delens charm, men gillar man all-inclusivehotell har man kommit rätt, speciellt om man väljer de finaste ställena precis vid havet.
Själv tycker jag att det är mysigare med bad i hav än i pool och med en hyrbil tar man sig lätt till mer eller mindre folktomma stränder ute på den tallskogsdoftande, bergiga Marmarishalvön. Den slutar tio mil väster om stan. Halvvägs dit ligger Datca, en kort tid charterresmål för svenskar.

Vilsamt alternativ
Datca har både sand- och grusstränder och är ett vilsamt alternativ till Marmaris. Fortsätter man västerut kör man de sista milen på en smal och kurvig asfaltväg. Men det är värt ansträngningen för vid lands ände ligger den för 2 000 år sedan så mäktiga staden Knidos där man dyrkade kärleksgudinnan Afrodite på ett minst sagt hedonistiskt vis.
I dag finns bara ruinerna kvar, men läget är underbart och när man svettats bland ruinerna en timme finns både matställe och en liten sandstrand för ett skönt dopp. Och tänka sig - det är 25 grader i vattnet ännu.