I det trendkänsliga Stockholms innerstad jäser surdegsbröd och det stoppas hemmagjord korv som aldrig förr. Det är en stor boom, just nu, intresset för den "rena maten" med råvaror som är lokala och närproducerade. Något av ett starskott var journalistens Mats-Eric Nilssons avslöjande bok Den hemlige kocken som kom 2007 om livsmedelsindustrins osunda användning av substitut och tillsatser.

När vi svänger upp på gårdsplanen till Vretens lantbruk möts vi av en skylt på en glad dalagris, inramad av en vacker kornåker. Här var Tomas pappa bonde innan Tomas själv tog över; och nu jobbar han och äldsta sonen Ulf sida vid sida så även nästa generationsskifte är tryggat.

För tjugo år sedan var de tio gånger fler grisbönder i Dalarna. Och det fattas gris i Dalarna, ja det fattas egentligen kött i hela Sverige. Grisproduktionen har sjunkit med drygt en miljon till dagens 2,7 miljoner. Sverige är i dag bara självförsörjande på kött till 60 procent.

– EU har spelat oss ett spratt. Vi trodde att det skulle bli gemensamma regler och villkor, men så har det inte blivit, säger Tomas.

I stället konkurrerar de nu med Europas bönder som inte alls har samma krav på sig när det kommer till djurhållning när kommunerna gör upphandlingar till skolbarn och äldre. Tomas visar bilder på trångbodda grisar i spiltor utan strö på golvet som dessutom har klippta knorrar. Knorrarna klipps preventivt för annars biter de svansarna av varandra som en missnöjesyttring. Han visar också på en sugga som står "fixerad" utan något rörelseutrymme alls.

– Vi bjöd in politiker och tjänstemän från kommunen hit för att visa vår verksamhet och så visade jag dem de här bilderna, och tänkte att nu så ska det väl hända något, men...

På Vretens lantbruk strosar i stället stadiga mammor omkring i ett stall som har stora grindar ut mot gårdsplanen. Hit kommer suggorna sex veckor innan det är dags att föda.

– Det är lätt att lära sig. En gris är dräktig i tre månader, tre veckor och tre dagar, inflikar Tomas fru Wera.

Tomas "lånar" de dräktiga grisarna av en kollega. De är fem bönder som delar på tjänsten i Dalarna och södra Hälsingland. När Pralin kommer på besök har ett gäng smågrisar precis fått flytta över till tillväxtstallarna och suggorna håller som bäst på att lastas ombord på en lastbild för att "åka hem" igen.

Det är därför ganska stillsamt på "BB" där suggorna och smågrisarna normalt håller till i fem och en halv vecka, under tiden smågrisarna diar. Men det finns några suggor med söta småttisar i ett par bås, några eftersläntrare som föddes lite senare än de andra.

– Det är gyltor, säger Tomas förklarande och pekar på suggorna.

– Nu måste du förklara vad en gyltor är, säger Wera.

– Jo, det är en förstföderska...

– Vi skäms inte för vår djurhållning, säger Tomas när han sedan öppnar dörren in till tillväxtstallarna, där grisarna bor i tre och en halv månader innan det bär av till Siljans chark, men han kan ändå inte låta bli att undra:

– Hur tycker du att det känns att komma in här då? säger han och berättar om hur skakad han blev för några år sedan då Djurrättsalliansen avslöjade fall av grov vanvård av just grisar.

Här är det långt till de skandalbilderna som då dök upp. Det är ljust och båsen är fräscha. Thomas berättar att när allt funkar som de ska är grisar renliga djur. De inrättar sitt liv i båsen med ett mathörn, ett sovhörn och ett toahörn.

I foderköket står något som påminner om en jättekastrull. Där blandas fodret och portioneras sedan ut under dagen automatiskt. De odlar själva spannmålet som grisarna äter och sedan tillsätts öljäst, en restprodukt från Spendrups i Grängesberg, och spillmjölk från Gefleortens mejeriförening. Lokalt är ledordet även här.

– Vi är inte ekologiska men nära på, säger han och berättar att gödslet från grisarna hamnar på fältet.

Det är kretsloppstanken och närhetsprincipen som driver både Tomas och Wera. I höst är det två år sedan Wera startade sitt företag, Dala charkprodukter. Hon tar upp beställningar och kör ut lådor med lokalt kött - lamm, nöt och gris - så klart.

– Jag försöker få ut det lokala, kämpar på med det, säger hon och fortsätter:

– Dalarna är ett fantastiskt landskap och det finns så mycket lokal mat här.

På lördag under Skördefestdagarna håller de öppet hus – då får barnen en chans att få kika på smågrisarna och även få en tur på traktorn.