Alice´s café heter serveringen, döpt efter dottern. Den ligger intill riksväg 70, ett stort rött hus, granne med ännu större byggnader som förr var sanatorium. Trädgården är stor, tulpanerna blommar och rosenbuskarna är på gång.

Inne i serveringen blommar rosorna redan på tapeterna. Här har Colette Luotsinen återskapat sin mormors frukostrum, med gräddvita dörrfoder och lister och söta små lampetter med prismor. Fönstren släpper in så mycket ljus att det känns som att sitta på en veranda.

Att dricka te på eftermiddagen var en vana som introducerades i England av hertiginnan Anna 1840. Hon blev hungrig vid fyratiden och kvällsmålet serverades enligt tidens mode klockan åtta, vilket gjorde att perioden mellan lunch och middag blev olidligt lång. Hertiginnan bad om en bricka med te, smör och bröd och mjuk kaka till sin salong på eftermiddagen.

Afternoon tea blev ett moderiktigt inslag för henne och väninnorna. Idén spred sig i hela England och även ner i de lägre klasserna.

Själv kommer Colette Luotsinen från Cornwall, hennes pappa var bland annat gruvarbetare och fiskare.

– Vi bodde i en liten by och det var inte alls så fint när vi drack afternoon tea, det var mer brickor och självservering, men scones med grädde och sylt var ett måste, säger hon.

När Pralin kommer på besök så doftar köket av de nybakade småbröden, för färska ska de vara, enligt Colette. Hon öser upp tillbehören i små porslinsskålar, jordgubbsylten känner vi till, men clotted cream... Vad är det? Kanske går det att jämföra med grädde eller crème fraiche? Nej, det är inte riktigt samma sak – smaken är nötaktig med en söt eftersmak, konsistensen är lite som blandning av smör och vispad grädde.

– Mjölken ska helst komma från en Jerseyko, säger Colette Luotsinen och lägger upp på blommigt porslin – svenskt, engelskt och tyskt – det är en förtjusande blandning. Hon handlar på nätsajten Tradera, men blir ibland besviken. Colette har flera lådor fulla med porslin som inte duger.

Hon träffade maken Kai när hon var på resa i Israel och han byggde hus på Golanhöjderna. 1991 flyttade de ihop i Stockholm och Colette fick jobb som civilanställd på polisens anmälningscentral dit stockholmarna ringer om brott som inte är akuta.

– Jag jobbar mest kvällar och nätter, och trivs jättebra med att hjälpa folk. Det är inte alltid det handlar om brott, det kan vara äktenskapliga saker och andra problem också, säger hon och skrattar.

Länge letade hon och maken hus i Stockholmsområdet, men det svindlande kostnadsläget gjorde att de började söka boende i Dalarna, i stället. Kai Luotsinen är uppvuxen i Borlänge och han ville först inte ens titta på det stora och lite avsides belägna huset i Tjärnan, men när han kom hit kände han igen sig – här vårdades ju hans mamma för tbc när Kai var två år gammal. Han minns inte mycket av det, men när familjen senare åkte till Stockholm körde de förbi på den gamla riksvägen, och de berättade för honom att mamma behandlades här.

De blev förälskade i fastigheten, slog till och har slitit med upprustningen. De hade letat efter något mindre, men fick i stället dubbel yta. Colette kunde göra verklighet av den gamla drömmen om en servering. Eftersom hon mest jobbar kvällar och nätter hos polisen så blir det en vecka intensiv tjänstgöring hos polisen, och en vecka hemma.

– Jag ville skapa en vacker miljö och något gott att njuta av. Sättet som jag serverar afternoon tea på är mitt eget, mina egna tankar, säger Colette Luotsinen och konstaterar att tedags kan innebära allt från några torra kex med marmelad, till tårtor på serveringsvagn på anrika hotellet Ritz i London.