Det började med en kreativ kris. Daniel Öhman hade precis fått priset Guldspaden, för sina avslöjanden om Ericssons mutaffärer i mellanöstern. Men arbetet hade under lång tid gjort honom låst vid datorn.

– Jag hade suttit och slitit med excelfiler hela dagarna och började undra när jag skulle få komma ut och se saker på riktigt igen, säger Daniel Öhman, när vi träffas på radiohuset i Stockholm.

Tillfället kom när han och reporterkollegan Malin Olofsson började prata om de billiga lockvarorna i mataffärerna. Grisköttet från Danmark, till exempel. Hur kunde det vara så billigt?

Under en intensiv månad våren 2009 granskade de den danska köttindustrin, besökte några gårdar, och dokumenterade en fabriksmässig, i flera fall otillåten djurhållning. Reportagen gav genomslag i både svenska och danska medier och Daniel vann återigen Guldspaden. Det kom ilskna samtal från danska köttproducenter och en dansk minister.

– Men det kändes som vi bara hade nosat på en liten del av vad prispressen får för konsekvenser i världen. Vi förstod att det fanns mycket mer att göra, och maten kändes som en bra ingång för att se hur vi exporterar miljöproblemen och gör oss sårbara genom vårt energibehov, säger Daniel Öhman.

Han och Malin Olofsson identifierade några områden som de ville undersöka närmare. Varor som vi dagligen exponeras för i livsmedelsbutiken och som långt bortom vår egen blick bär ansvar för stora miljö- och hälsoproblem.

Nu bar det av, ut ur det grå radiohuset och de sövande excelfilerna. Till Vietnam, Brasilien och Holland, för att se vad vår rusning efter billig mat innebär.

De besökte de enorma sojaodlingarna i Brasilien, som används till djurfoder i hela världen, och får djuren att växa till slaktvikt mycket snabbare än de skulle med traditionellt bete. Under sin resa såg Daniel och Malin med egna ögon hur den känsliga skogen i Amazonas avverkats för att odlingarna ska kunna breda ut sig. De såg fälten som besprutas med extremt farliga kemikalier som är förbjudna inom EU. Upplevde det korrupta systemet där samma personer som tjänar enorma summor på den växande exporten samtidigt sitter på den politiska makten.

I Vietnam sökte de upp fabrikerna och fiskodlingarna som förser Sverige med den populära pangasiusfisken – ibland marknadsförd som sjötunga i våra restauranger, för att det, som en servitris i boken förklarar, är lättare att förstå. Men pangasiusfisken är förstås betydligt billigare, och kommer från en jätteindustri som förorenar vattendrag med övergödning, kemikalier och antibiotika, och ironiskt nog samtidigt tömmer haven på fisk. Fiskodlingarna kräver nämligen mer fisk från havet än vad man får ut från odlingarna, på grund av fiskmjölet som ingår i fodret.

– I Vietnam hade vi alltid en överrock med oss. En person från utrikesministeriet som skulle övervaka allt vi gjorde. Det var en ständig balansgång att försöka ställa de relevanta frågorna, utan att bli utslängda ur landet, säger Daniel Öhman.

Men när han försökte ta ett vattenprov från ett vattendrag vid en fiskodling blev det tvärstopp. Daniel tvingades tömma flaskan ner till sista droppen innan de kunde gå vidare.

I Holland fick de besöka de enorma växthusanläggningarna som året om förser svenska butiker med färska grönsaker. Dopade paprikor, som Daniel säger, odlade i växthus som värms upp av fossila bränslen.

När Daniel Öhman ska välja det starkaste ögonblicket under resorna vänder han tillbaka till Brasiliens största sojaodlingsdistrikt, Mato Grosso. Där träffade han den 22-årige Christiano Ketzer, som en vanlig arbetsdag hade råkat andas in det farliga insektsbekämpningsmedlet metamidofos. Christiano svimmade av, och när han vaknade igen stod det klart att han fått en neurologisk skada. Än i dag har han stora balansproblem, svårt att gå, och kan inte längre jobba. En förödande konsekvens av den prispress och febrila jakt på lönsamhet som präglar den globala matindustrin.

– Att se honom halta fram där och veta att det här har hänt för att vi i vårt samhälle vill ha billiga matprodukter i butiken. Det var fruktansvärt.

Samtidigt, hemma i Sverige, marknadsförde stora affärskedjor den brasilianska landsbygden som en harmonisk plats där matindustrin var i samklang med naturen.

Hur har du själv ändrat dina matvanor?

– Jag har minskat andelen kött och äter mest vilt. Det blir dyrare kött, men då äter man också mindre av det. Vi har också börjat beställa hem varor från en ekologisk leverantör, och får då hjälp att följa årstiderna. Det är kul också, att återupptäcka svenska råvaror. Man får hitta på nya maträtter, säger Daniel Öhman.

Han menar ändå att politikerna gärna lastar över för mycket ansvar på konsumenterna.

– Jag tycker att politikerna kunde ta större ansvar. De varor som är billigast i butiken är de som är framställda på sämst sätt. Ska det vara så? Det finns en massa styrmedel för att reglera sådant, med skatter och regler som kan ställa krav på producenterna.

Trots att lågpristrenden går stadigt framåt och köttkonsumtionen håller på att gå genom taket ser Daniel Öhman också positiva tecken – i Rättvik, till exempel. Där har kommunen satt ner foten gentemot den största matleverantören, Servera, och ställt djurskyddskrav som går längre än EU:s minimikrav. Servera har svarat med att stämma kommunen för brott mot lagen om offentlig upphandling, och Daniel Öhman följer utvecklingen med intresse.

Han har också fått höra att hans och Malins bok nu används i skolundervisningen på vissa platser, och att den till och med blivit en pjäs av några femteklassare.

– Jag blir jätteglad när jag får mejl från folk som blivit berörda av reportagen. Jag tror att kunskapen måste gå in i hjärtat först, och sedan kan det bli förändring.

Text: Karin Wallén
Foto: Anders G Warne