De har tumme med högre makter på Dössbergets Värdshus, kanske för att värdshuset ligger så nära himlen. Precis när Krogtestarna har slagit sig ner med glöggen vid ett bord med vidunderlig utsikt, singlar snön vackert över nejden. Bättre julbordsstämning kan man inte önska.

Och det är inte det enda som bidrar till stämningen. Det är familjärt och hemtrevligt på Dössberget. Och det julbord som bjuds innehåller generöst många rätter.

Vi börjar på klassiskt maner med sillarna, som är av ett tiotal olika sorter, med senapssillen på absolut topp.

Sillarna trängs med ett antal strömmingsinläggningar. Den som gillar strömming med lite bett, ska göra lite extra plats på tallriken för den örtgravade.

Det finns kanske ingen anledning att välja så här i början av julbordsmenyn. Det är bara att äta sig vidare genom alla laxfaten. Ännu finns det gott om plats i magen. Men för den som är lite mer sparsmakad kommer här ändå ett tips – hoppa över det mesta av de traditionella laxarna och gå direkt på den lax som är apelsin- och kummingravad. Den har en fräsch och frisk smak, som ändå ger utrymme för den gravad laxen i botten. Den hejar Krogtestarna för – ta gärna ett knäckigt hårt bröd till.

Vi tar en paus och byter spår. Och se, i det spåret hittar vi en Vasaloppskorv, rökt men samtidigt mild. Den lägger vi på tallriken och tar om av. Vi gillar att Dössbergets julbordskreatörer smyger in en del otraditionella rätter, som Vasaloppskorv. Dit hör absolut också patén gjord på ren och kantarell. Det är en lite torr paté med tydlig kantarellsmak.

Det finns fler otraditionella och smakliga rätter av såväl ren som hjort.

Och så var det det där med julskinkan och de två olika skolorna. Den ena skolan säger att julskinka ska serveras i tunna skivor. Den andra, som vi som testar för Pralin räknar oss till, önskar lite mer rejält skurna. På Dössberget följer man den förra skolan och har skurit skinkan i tunna skivor. Helt ok, men det blir kanske lite i torraste laget. Då ger vildsvinsskinkan mer smak.

Det är generöst med tillbehör på julbordet, en spännande chutney på höstfrukter, en frisk lingonmarmelad, en sallad på färsk rödkål med ??nötter. Och tre sorters senap serveras – en liten varning dock för den hemgjorda. Åtminstone den här dagen är den inte helt lyckad, för tunn och lite grynig.

Under en välbehövlig paus i ätandet, räknar vi till ett 50-tal rätter på julbordet - förutom tillbehören. Vi går vidare till lutfisken. Egentligen det enda på julbordet som Krogtestarna inte kan ge godkänt. Det beror inte på fisken, den är mjäll och faller isär i fina skivor på tallriken. Men såsen, såsen. Den är inte bra gjord. Den smakar mjöl och det kan inte ens döljas med en rejäl nypa kryddpeppar.

Barn tas emot lika varmt som övriga gäster på Dössberget. Och det är inte bara barnen som flockas framför det generösa och glittrande efterrättsskåpet. Där står chokladmousse, lingonmousse, fruktsallad, bakverk, marängsviss, bakelser på rad. Det är bara att ta för sig. För den som inte orkar smaka på allt rekommenderas varmt saffranspannacottan – den är extra smarrig.

En av oss Pralintestare smakade på det mesta på julbordet, en åt lite mer sparsmakat. Och båda var nöjda. Det är bra betyg. Dessutom, de flesta som äter julbord på Dössberget kommer dit i bil. Det blir alltså inte särskilt mycken alkohol serverad. Ett särskilt tack därför till värdshuset som serverar jullättöl av den bättre sorten.