Krogtestarna kommer till Victuscella en solig sommarkväll och får plats på den nya delen av uteserveringen med utsikt över Hälsingtorget och Dalarnas museum. Redan när vi slår oss ner vid bordet märker vi att personalen har fullt upp, uppenbarligen tagna på sängen av det fina vädret och tillströmningen av gäster.

Förra året blev Åh Victuscella som del i en satsning på att bli Faluns inneställe nummer ett. I dag fungerar Victuscella lite som ett partigt vardagsrum där det till exempel går att äta brunch på söndagar, billigt på onsdagar (Cheap Wednesday) och där Faluns nöjeslystna dansar för fullt på fredagar och lördagar.

Att ha plockmat som taps på menyn är alltid trevligt. Krogtestarna beställer därför in två tapastallrikar till förrätt, en inspirerad av Spanien och en inspirerad av Medelhavet, att dela på. När sedan tallrikarna dyker upp med något så urspanskt som tapas blir Krogtestarna lite fnissiga när vi upptäcker att det ligger idel läckra italienska antipasti (mozzarella, parmaskinka och parmesanpaj) på den. Inte heller de fräscha räkorna, laxen och krabban på Medelhavstallriken har så mycket med just den delen av världen att göra. Men de serveras ihop med en citrussmakande aioli för lite sydligare känsla.

Tre pyttesmå brödskivor per tallrik är dock alldeles för lite, i synnerhet när man är fler som delar på samma generösa tapasrätt.

Det dröjer ganska länge innan huvudrätterna sedan dyker upp, men när de väl kommer visade de sig vara värda att vänta på. Timjan- och rosmarinbakade lammracks är perfekt tillagade och köttet smälter i mun. Lite svårätet, förstås, men så är det ju med lammracks. Inget för den som vill ha en rejäl köttbit på tallriken. Chevrecremé med rosmarin och honung är ett oväntat fräscht och gott tillbehör, och de örtrostade och smörslungade rotfrukterna fungerar också bra.

Den grillade oxfilén är också den perfekt; här handlar det verkligen om ett stort stycke kött för den verkliga köttälskaren. En miss är att ingen frågar hur köttet ska tillagas, men som tur är blir det i Korgtestarnas smak ändå. Till det serveras gigantiska klyftor Idaho-potatis, portvinssky och tryffelsmör - enkla med goda tillbehör. De BBQ-kryddade revben (dränkta i en rökigt-kryddig glaze) med coleslaw och vitlökssmör är också riktigt goda, om än kanske i fetaste laget.

Parmapizzan är rejäl i storlek, med generös fyllning och bra råvaror. Tyvärr är botten på tok för stabbig och en tomatsås med lite kryddning hade piffat upp det hela.

När det är dags för dessert får vi tills slut leta upp servitrisen för att få beställa. Krogtestarna är överens om att brownisen är för torr, men sedan går åsikterna om desserterna isär. Den nya bekantskapen brasiliansk-glass,blev något av en vattendelare, ”otäck konsistens” eller ”god, inte så söt”.

Sammanfattningsvis hade Krogtestarna nog oturen att komma en kväll när det var alldeles för lite personal på plats. Resultatet var väldigt vänlig men något förvirrad service, beställda tillbehör som aldrig dök upp, disk som stod kvar i timmar på bordet och att vi själva fick gå på jakt efter någon att beställa mer dryck eller dessert av.