Utifrån ser det inte ut som mer än ett hål i väggen. Men Bishops Arms är stället där man kan ta en öl, träffas efter jobbet, lyssna på musik, delta i frågesport, läsa en bok – och till och med äta riktigt hyggligt.

Kvällslivet sprudlar inte direkt i Dalarna en vanlig tisdagskväll i april. Det är folktomt på gatorna i centrala Falun efter sex, när de flesta butiker stängt.

Men inne på Bishop Arms är det trångt. Det här är en av de pubar av flertalet som startades härom året, som överlevt. Och som uppenbarligen lever gott. Gäster kommer och går hela kvällen då Krogtestarna är på plats (mitt i månaden, långt till lön).

En pub är kanske inte det stället man väljer i första hand för en intim middag där maten ska stå i centrum. Men på Bishop Arms äter man utan att ha anledning att klaga.

Menyn går inte i finlirets tecken. Den har självfallet sin tyngdpunkt i mat som gör sig bäst tillsammans med öl. Men den bjuder också på annat. Och personalen guidar gärna och tillrättavisar i all välmening om gästen väljer fel. "Nej den där förrätten orkar du aldrig om du väljer schnitzel till huvudrätt", varnar vår servitör. Trots att det är den dyraste förrätten han därmed avråder ifrån.

Men vi följer hans råd och beställer in en svamptoast och en salamipaj som starter. Det lokala öl vi gärna vill dricka till, är tyvärr slut för kvällen. Då kan vi lika gärna välja något helt okänt, det blir ett öl från Bornholm. En angenäm ny bekantskap.

Svamptoasten med tre olika sorters svamp, serveras och smakar smörstekt, på ett frasigt bröd. Runt tallriken ligger en generös mängd lingon som ger en frisk smakkomplettering. Salamipajen, som också innehåller soltorkade tomater och paprika, smakar bra även om pajskalet är mer kompakt än frasigt.

Eftersom vi trots allt äter middag på en pub känns det självklart att välja en burgare till huvudrätt. Vi får vad vi förväntar oss, en riktigt stor nötfärsburgare med klassiska tillbehör -ost, bacon, sallad, tomat och rödlök. Och självklart serverad med pommes och dipp.

Det är en huvudrätt utan risker. Men, som sig bör, många snäpp högre i kvalitet jämfört med snabbmatställena. Kanske hade man kunnat vara lite mer generös när det gäller dressingen – där borde gästen själv fått bestämma istället för att ha blivit serverad en vitlöksdipp.

Trots det traditionella köket finns också Bishops Burger i en vegovariant. Den tackade bordsgrannarna ja till.

Som andra huvudrätt valde vi en schnitzel, föredömligt tunt panerad och med ett ytterst välsmakande kryddsmör. Köttet serveras med de klassiska tillbehören stekt potatis och ärtor.

De flesta gästerna på Bishop Arms väljer att dricka öl till maten, men vi valde rödvin till huvudrätten. Urvalet är litet, fem röda och fyra vita viner. Vinerna serveras gärna per glas och kostar då alla 59 kronor. Inga krusiduller, men helt ok.

För den som orkar ännu lite mer bjuder Bishop Arms på glass med hjortron, 79 kronor eller chokladtårta för 67. Och enligt vedertagen pubtradition ska såväl mat som dryck helst beställas vid bardisken. Men inga traditionen är helt heliga på puben.