Träden håller precis på att explodera i löv och det anas en svag doft av liljekonvaljer här och var i Furuviksparken. Där jobbar Falutjejen Elin Karvonen sedan fyra år tillbaka. Hon möter oss vid huvudentrén och tar oss med till schimpansernas hägn.

– Tjena Maggan! Är det bus-Maggan? gullar hon med en av schimpanserna som är på andra sidan vallgraven.

Även om hon är välkänd bland schimpanserna får hon inte gå in till dem.

– De accepterar mig någorlunda, men de är väldigt revirstrogna och om jag skulle gå in så vill nog Santino visa vem som bestämmer i sitt kungadöme. Och han är lika stark som fyra män, förklarar Elin och avbryter sig när hannen i fråga kommer ut.

– Hej Santino! Vill du ha en druva? Ta emot då! uppmanar hon med mjuk röst innan hon kastar en vindruva över vallgraven.

Elin förklarar att den enda som kan gå in till schimpanserna är hennes chef Ing-Marie Persson eftersom hon känt alfahannen Santino sedan 1982 då han var fyra år.

– Det är världsunikt.

Men det är inte bara den kärvänliga relationen med Ing-Marie som gör Santino unik. Han är också mycket smart. Schimpanser är de djur som ligger närmast människan. Vår genuppsättning är till 98,6 procent den samma och om det behövdes skulle vi kunna ta emot en blodtransfusion från en schimpans, förklarar Elin.

Schimpanser lever alltid i mer eller mindre stora flockar och leds av en alfahanne som Santino. Santino har fyra tjejer att skydda och basa över. I ledarrollen ligger att vara dominant vilket han är genom att bland annat visa tänderna, burra upp sig och kasta sten.

– Sådant gör alla alfahannar när de ska visa vem som är störst, bäst och vackrast, berättar Elin.

Santino har under många år kastat sten på publiken i Furuvik för att visa just detta, men för ett tiotal år sedan kom djurparkens personal tillsammans med forskare vid Lunds universitet på att han kunde planera sitt dominanta beteende. Han la nämligen fram stenhögar i förväg för att kunna kasta på åskådarna när de kom flera timmar senare.

– Han kunde alltså planera för en framtida sinnesstämning. Det är som när vi köper näsdukar inför en begravning nästa vecka. Vi gråter inte när vi köper dem, men vi vet att vi kommer att göra det senare.

2008 publicerades en forskningsrapport om hur Santinos beteende och det blev en stor nyhet världen över.

Ungefär samtidigt började Elin jobba på Furuvik mest av en slump. Hon skulle göra ett avslutande praktiskt arbete under utbildningen på Sveriges lantbruksuniversitet och ville göra det närmare hemmet i Falun, kanske på en bondgård.

– Men då kom jag på att Furuvik inte låg så långt hemifrån, så jag ringde hit och frågade om de ville ha hjälp med någon forskning.

Chefen på djurparken ville ha hjälp med en statistikstudie av lemurers rangbeteende och det nappade Elin på. Hon fick senare åka på konferens med den kända schimpansforskaren Jane Goodall och snart blev aporna Elins stora passion.

– Att jobba här är en dröm, utbrister hon.

– Det finns ingen bättre plats.

Fastän de inte kan prata säger Elin att schimpanserna ger så mycket kärlek tillbaka och att de har mycket att lära människor.

– De visar vad de känner och skäms inte över att vara överlyckliga eller att visa att de har roligt. De bråkar också, men de blir alltid vänner igen och är aldrig långsura.

Har du lärt dig av dem?

– Ja, jag tror jag har blivit tydligare med vad jag känner.

Furuvik är numera långt ifrån den djurpark som många kommer ihåg för 30-40 år sedan då djurens bästa inte alltid sattes i främsta rummet. I dag är parken Nordens enda primatforskningsstation och medlem i det europeiska nätverket EEP för arternas fortlevnad. Parkernas främsta uppgifter är forskning, utbildning och bevarande.

– Vi måste se till att vi har en stabil genbank och vara beredda att kunna plantera ut djur om det skulle hända en miljökatastrof, till exempel, säger Elin.

2010 märkte Elin att Santino började förändra sitt beteende. Genom att kasta sten ville han få en reaktion, göra åskådarna rädda, men publiken hade då lärt sig vad som komma skulle och var beredd.

– Det hade Santino förstått och visade än en gång hur intelligent han är. Han började istället planera för att lura åskådarna.

Inte nog med att han la fram stenhögar i god tid, nu gömde han dem också under träull eller bakom stockar.

– Utan att han någonsin varit på åskådarplats kunde han räkna ut att de inte skulle se stenarna när han la dem på ett visst ställe.

Elin observerade beteendet och har sedan dess dokumenterat och rapporterat till Mathias Osvath vid universitetet i Lund. När deras forskningsrapport offentliggjordes för några veckor sedan väckte Santinos intelligens stor uppståndelse igen världen över.

– Ja, de har bland annat tagit upp nyheten på Discovery News och Science och det är ju fantastiskt, säger hon.

Men det är egentligen inte för forskningen som Elin brinner främst. Hon anser att en av hennes viktigaste uppgifter är utbildning av framför allt barn och ungdomar som är en stor del av hennes jobb i zoo-skolan. Hon vill få folk att förstå hur lika primater är människor, för att skapa en ökad respekt och förbättra framtiden för djuren.

– Schimpanserna är extremt utrotningshotade. De jagas för sitt kött och eftersom regnskogen minskar, så är det lättare att jaga dem. Men bebisarna finns det inget kött på så de säljs till cirkusar eller som husdjur till Afrika eller USA.

Elin säger att något av det värsta hon vet är när schimpanser tvingas vara ensamma bland människor, eftersom ett av deras största behov är just att få vara tillsammans med andra schimpanser.

 – När man ser schimpanser i reklamsammanhang ska man alltid vara kritisk. De har ofta fruktansvärda förhållanden och kan ha tränats med elchocker för att vi ska kunna göra oss lustiga på deras bekostnad, säger hon och ruskar på huvudet.

– Det är hemskt att se sådant när man vet vilken intelligens de faktiskt besitter.

Men Elin tror på en förändring, att vanliga människor faktiskt kan förbättra djurens villkor på olika sätt. Ett sätt är att bli mer medveten som konsument för att apornas naturliga livsmiljö ska förbättras.

– Vi kan sluta att köpa ädelträ och vi kan sätta hårdare krav på palmoljetillverkningen. Det bästa är att köpa miljöcertifierad palmolja och välja bort åtminstone en del produkter med palmolja i, säger hon.

I dag har parken åtta olika apsorter: pinchéapa, vit tofssilkesapa, dvärgsilkesapa, saki, gibbon, Sumatra-orangutang, schimpans och ringsvanslemur. En dröm är att också få gorillor.

– Men vi vill inte ta hit några förrän vi kan ge dem ett fantastiskt hem här, säger Elin.

På väg ut ur parken träffar vi "Mamma Schimpans", nämligen Elins chef och förebild Ing-Marie Persson som är primat- och utbildningsansvarig. Hon är inne i schimpansernas hägn för att fotografera minstingen Selma, snart fyra år, som vuxit rejält sedan förra säsongen.

– Kom här, mina älsklingar, lockar hon och blir genast överröst av kramar och "plockning" – som inte har något med löss att göra.

– Santino plockar på mig för att fjäska lite, ha social samvaro och mysa lite, säger Ing-Marie och plutar med munnen mot alfahannen.

Santino pussar försiktigt tillbaka.