Hemslöjd i allmänhet, och vävning i synnerhet, har alltid legat Lena Jakobsson varmt om hjärtat – även om det krävdes en flytt från Uppsala och ett långt uppehåll från vävstolen innan hon hittade den form hon trivdes bäst i.

Ursprungligen från Uppland kom Lena till Sunnansjö 1990 när hon fick jobb på konferenshotellet Morhagen.

Fyra år senare startade hon tillsammans med en väninna Herrgårdsboden i Sunnansjö herrgård.

– Vi hade verksamheten i två flyglar där. Förutom en butik med försäljning av saker och ting hade vi ett kafé, lite utställningar och musikaliska arrangemang. Vi lade ner verksamheten i samband med att jag fick barn 1997. Det var passande och dessutom var det väldigt kallt att hålla till på herrgården året runt.

Efter äventyret med Herrgårdsboden började Lena arbeta hos sin svärmor i Västansjö vävstuga. Då hade hon inte vävt på närmare 15 år.

– Jag vävde en del i samband med att jag gick på folkhögskola. Det var en allmän linje men jag bodde där så det fanns möjlighet till både keramik och textil. Sedan vävde jag under några år men sedan hade jag ett långt uppehåll.

Hos svärmor i Västansjö väcktes intresset dock till liv igen, och när vävstugan stängdes för fem år sedan bestämde sig Lena för att fortsätta på egen hand.

– Då flyttade jag verksamheten till en liten stuga på 50 kvadratmeter. Jag hade tre vävstolar och lite material och tänkte att det utrymmet nog skulle räcka.

Samtidigt hade hon en dröm.

– Vi bor vid sjön så drömmen var att hitta ett stort timmerhus med högt i tak som vi skulle sätta upp med ett stort fönster mot vattnet. Där skulle jag ha vävstolar, butik, material och ett bord där en grupp på åtta till tio personer kunde samlas.

Något timmerhus hittade Lena inte, men för tre år sedan blev den gamla Ica-butiken i Sunnansjö till salu.

– Det är en stor, jättefin lägenhet på övervåningen och vi hade inte tänkt flytta. Men min bästa väninna tyckte ändå att vi skulle titta på lokalen och då såg jag ju direkt att jag skulle kunna göra verklighet av min vision.

Efter att ha gjort affär och rustat upp lokalen öppnade Lena i november 2009 sin ateljé och butik – som fick det passande namnet Vävglädje.

– Det är ett lyft för mig och många säger att det är ett lyft för byn. Det är jätteroligt.

Lägenheten på övervåningen har Lena hyrt ut, och i delen som tidigare huserade Ica-butiken är det nu textil hemslöjd som dominerar.

Förutom att sälja mattrasor, mattvarp, varpflätor och annat vävmaterial finns det i butiken en rad hemslöjdsartiklar.

Flera gånger i månaden bjuds det även in till hantverkskvällar, där deltagarna under handledning av lokala förmågor kan prova på allt från nålbindning till krokning och tvåändsstickning.

I lokalen finns totalt sju vävstolar, en av dem tillhörde tidigare Lenas farmor, men några schemalagda kurser i vävning anordnas inte.

I stället får de som är intresserade anmäla sitt intresse.

– I första hand väver jag själv till butiken och på beställning. Sedan kommer det in kunder och säger att de vill väva. Ibland har de en vävstol hemma men vill väva något mindre här. Då antecknar jag deras önskemål och hör av mig till dem när det är ledigt i vävstolen. Då är det färdiguppsatt så att de bara kan sätta sig och väva.

– Ibland har jag flera personer här, ibland ingen alls. Förra vintern vid den här tiden tror jag att det var fem damer här. Det var jättetrevligt.

Några förkunskapskrav finns inte.

– De behöver aldrig ha suttit i en vävstol innan, utan jag finns här och kan visa.

Var kommer ditt eget textilintresse från?

– Det kan man undra egentligen. Min mamma stickade och så men hon vävde inte under min uppväxt. Min farmor har vävt men det är inget som jag upplevde under min barndom. Men intresset fanns väl där och låg och grodde. Sedan är det så att när har hållit på ett tag, och det gäller väl vilket hantverk som helst, blir man mycket friare i synsättet när man ska göra något. Nu vill jag väldigt gärna leka, testa och göra lite otraditionella saker.

Ett exempel på en sådan sak var när Lena i somras vävde in lerstänger, textilmaterial och ornäsbjörk i en vävnad.

– Dels ger det mig väldigt mycket när jag får prova och testa saker. Sedan vill jag att det ska ge inspiration till mina kunder, oavsett om de väver eller inte. Det ena ger det andra känner jag och jag blir jätteglad när kunderna går härifrån och säger: "Åh, vad jag blir inspirerad". Det är mycket det jag vill genom hela konceptet – inte bara med hantverket utan även med material och andra artiklar som jag har.

Vilka är det så som håller på med vävning och annat textilt hantverk. Artikelförfattaren, som innan mötet med Lena var helt främmande i hantverksvärlden, har fördomen att de oftast är medelålders eller äldre kvinnor. En fördom som till viss till bekräftas av Lena.

– Jobbar man är det jättesvårt att avsätta tid, så det blir lite så automatiskt. Men jag har haft yngre besökare också och på sommaren är det en del sommargäster som bokar in sig och sätter sig och väver några dagar. Min dotter är 13 år och väver till och från, så jag hoppas att hon ska ha kvar det intresset.

De flesta av kunderna kommer från Sunnansjö och närområdet. Men faktum är att Vävglädje är vida känt bland textilentusiaster över hela Dalarna.

– I tisdags hade jag kunder från Dala-Järna och i går kom det hit folk från Leksand. De skulle ha material till vävning och det finns inte så många som säljer det direkt i butik. Det finns en del större firmor som säljer på nätet, men samtidigt är det så att man vill känna och titta. Har de tänkt sig att komma hit och köpa blåa mattrasor till en blå matta kan det hända att de går härifrån med gröna mattrasor till en grön matta.

Den mest långväga kunden måste ändå vara en kvinna i västerbottniska Burträsk.

– Hon brukar beställa mattrasor på påse som jag skickar upp till henne. När hon får dem brukar hon ringa och tacka.

Går det trender i hantverksgrejer?

– Det gör det och just nu är hantverk inne. Stickning och virkning har kommit väldigt i ropet vilket även jag märker. Nu har jag lite stickgarn i butiken, vilket jag inte hade tänkt. Intresset för vävning har väl kanske gått ner lite men överlag tycker jag att det har blivit mer intresse för hantverk.

Varför är det så?

– Jag tror att vi behöver göra något med händerna och skapa något. Det påverkar människan och för många år sedan när jag jobbade i Västansjö fick vi besök av damer som var sjukskrivna av olika anledningar. Då fick jag verkligen se hur det påverkade dem positivt, och de berättade även om det själva.

Att Lena trivs i sin ateljé och butik går inte att ta miste på. Någon tvekan att öppna en så nischad rörelse på ett så litet ställe som Sunnansjö hade hon aldrig.

– Jag kände att det skulle vara här, och det ger mycket att jobba på en liten ort. Jag tror att jag skulle försvinna om jag hade en butik i Stockholm eller Uppsala.

Just det lokala är något som Lena brinner för, och tillsammans med andra företag och föreningar i byn försöker hon hjälpa till för att skapa aktivitet.

– Jag vill inte bara jobba inom mina fyra väggar här, utan även utåt i byn. Under julmarknaden hjälptes vi åt att sätta ut marschaller i byn. Det behöver inte vara några stora grejer, utan det kan räcka med små, enkla saker som tillför mycket både för oss och besökarna.

– Sedan har jag haft lite arrangemang tillsammans med Annika Jansson som har kafé i Norhyttan. Innan jul hade vi till exempel några kvällar här där man fick prova på att tillverka nyttigt julgodis.

Hur länge kommer du att driva Vävglädje?

– Så länge jag känner att det går och jag trivs med det. Jag har tänkt mig många år till. Absolut.