Smart, snyggt och skarvat
Huset i Morgårdshammar vimlar av fina och finurliga lösningar. Om brädorna tar slut så går det bra att skarva med ett gammalt fönster. Är rörkröken ful så bygg en fågelholk. Under många år har Åsa och Kjell Meiton hamstrat luckor, stenar och fönster. Nu har allt funnit sin nya plats i det renoverade huset.
Relaterat
Fakta
Om familjen:
Åsa är 42 år. Hon utbildad frisör, har studerat dekorationsmålning och gått smideskurs.
Kjell är 51 år. Han är byggnadsingenjör och jobbar åt Vattenfall.
Bor: I Morgårdshammar i Smedjebacken.
Familj: David 19 år och Alice 17 år.
Det luktar linolja när vi kliver in i huset. Adressen är Morgårdshammar i Smedjebacken och sista strykning av trappen är just avklarad. Paret Meiton har gått med på att släppa in Pralin i den gamla bergsmansgården som de tog över efter Kjells föräldrar 2001.
Då var det mycket 1970-tal med vävtapeter och nålfiltsmattor. Nu är det mera trä, och ett myller av kreativa lösningar.
- Som Lilla Hyttnäs i modern tappning, säger fotografen och förlorar sig i hur man kan dölja fula reglage bakom gjutjärnsluckor och skräddarsy lådor för plast- och grillfolie när marmorskivorna tog slut. Och så vidare, ni får kika på bilderna.
Visst ligger det nära till hands att tänka på Carl och Karins hem i Sundborn. Precis som hos paret Larsson pågår här ett ständigt nyskapande, med personlig prägel.
- Jag vill återskapa det som en gång var, à la 2000-talet, för vi vill ju kunna leva här, säger Åsa Meiton som lägger ner mest tid på hemmet. Hon är frisör med salong i ett härbre på gården, och driver också målarateljén på halvtid.
- Jag går sällan bortanför grindstolparna. När jag åker till Konsum så känns det som jag är på rymmen, säger Åsa.
När glasverandan skulle byggas 2004 sattes det äktenskapliga samarbetet på prov.Verandan är byggd under en balkong som hölls uppe av kraftiga pelare. Dem ville Åsa ha bort.
- Det går inte, sade Kjell som tyckte det räckte med veranda en meter ut.
- Det måste gå, sade Åsa.
Kjell Meiton är byggnadsingenjör och fick sätta sig vid datorn och göra hållfasthetsberäkningar. Med hjälp av ett regelverk som går in i bjälklagret och grova bultar så blev det en luftig veranda med härdat 8 millimeters glastak. Här frodas druvor och persikor och familjen kan njuta av eftermiddagssolen till slutet av oktober.
- Det blev bra. Vårt bästa rum, säger Kjell Meiton.
Huset är ett ständigt projekt för Åsa Meiton. Hon slipar, sågar och snickrar. Hon klär om möbler och syr gardiner. Hon gör trådarbeten, tovar smycken och dekorationsmålar.
Förra året opererade Åsa ryggen och fick lov att ligga stilla.
- Då vred och vände jag på allt i huvudet, när jag blev frisk kunde inget stoppa mig.
- Jag gillar vackra saker och tycker om att hitta nya användningsområden för äldre grejor, de har ofta mer själ, säger hon.
Några av köksluckorna kommer till exempel från morfars gamla snickeriverkstad, numera dekorationsmålade och sandpapprade så att de ser slitna ut.
- Då syns inte skiten. Högblanka ytor är aldrig fina så länge. Att städa, torka av och putsa fönster är inte min grej, säger Åsa Meiton.
Många gamla grejor har alltså blivit som nya hemmet. Vagnshjulet blev en fin upphängningsanordning i taket, resväskan blev en cd-hylla.
Annat är inspanat på internet, som de italienska kopparkranarna och de finska täljstenselementen. Huset har direktverkande el, men Meitons slipper knäppande element när vi går mot kallare tider.
Längs taket i övre hallen finns ett nymålat tänkespråk som Åsa en gång hittade på en skorppåse, som hon förstås sparat i många år. Det stämmer väl med hur hon känner inför skapandet i hemmet.
Så här står det.
"Ett hantverksföremål är inte bara form och funktion. Det är först och främst mänsklig tid som sparats undan den tomhet som vårt liv rinner ut i. Inför sitt verk kan människan säga: Detta är min tid. Detta är jag. På annat sätt finns jag inte till för mig själv."
Trappan och övre hallen var det sista stora projektet i huset, men klart blir det ju aldrig, åtminstone inte för den här typen av husägare. Fasaden borde målas, och Åsa Meiton funderar på en vinkällare under krypgrunden.
Renoveringen har pågått nästan hela tiden sedan 2001, även om det brukar bli en paus under vintrarna.
- Det är en märklig känsla när man satt upp sista listen, säger Kjell Meiton.
- Denna artikel publicerades i Pralins helgmagasin 2009-10-15
