I precis fem år har familjen Myhlback bott i det röda 20-talshuset i Bjursås utanför Falun. Det var också för exakt fem år sedan som sonen Alvar valde att komma ut,flera veckor för tidigt

.- Vi hade planerat att hinna renovera en del innan han kom. Men två veckor efter att vi hade fått tillträde till huset, samma dag som vi hade fått hjälp för att kakla badrummet, gick vattnet, berättar Hanna.

Hon och Petter åkte in till Förlossningen och efter lite komplikationer kom Alvar ut. Men istället för att åka hem efter någon dag blev Hanna och Alvar kvar på BB i en vecka. Läkarna hade satt ryggbedövningen fel underförlossningen så det gick hål på ryggmärgshinnan, vilket gjorde att Hanna fick jätteont i nacken när hon inte låg ner.

- Det gjorde fruktansvärt ont. Jag kunde inte resa mig på flera dagar. Jag bara låg där på BB. Samtidigt skulle vi flytta ur lägenheten. Men det fick Petter och hans mamma göra. Jag flyttade direkt in i huset när vi kom från sjukhuset, berättar Hanna.

- Fortfarande hittar jag kartonger med grejer som jag hade glömt att vi hade, som de packade när jag låg på BB.

Men att familjen skulle hamna i Bjursås, eller ens i Dalarna, var långt ifrån självklart. Varken Petter eller Hanna hade någon anknytning till Falun.

- Vi träffades i Torsby, där jag kommer ifrån. Petter gick på skidgymnasiet och jag gick i nian när vi blev ihop, berättar Hanna.

De hade inte heller några planer på att bli kvar när de flyttade hit i slutet av 1990-talet för att studera. Hanna läste till lärare på Högskolan i Falun och Petter pluggade några terminer skog och träteknik i Garpenberg, innan han fick chansen att starta upp och driva en friskvårdsanläggning i Falun.

- Jag jobbade som vaktmästare på Grand hotell när de skulle börja satsa på en träningsanläggning. De behövde någon som var träningsintresserad. Jag fick chansen och tog den, det var jättespännande, säger han.

Efter examen fick Hanna jobb som gymnasielärare i Hedemora. Hon och Petter bestämde sig för att bli kvar i Dalarna och började leta efter hus. Först kollade de i centrala Falun men budgivningarna råkade alltid i sken.

- Vi blev ganska desperata tillslut. Alla budgivningar slutade mycket högre än vi hade tänkt oss. Som tur är hade vi ganska bra koll på Dalarna, även om vi inte är härifrån, eftersom Petter hade cyklat så mycket, säger Hanna.

Den röda gamla villan i Bjursås hittade de i en annons på internet. Men huset såg långt ifrån ut så som Hanna och Petter ville ha det. Nu, fem år senare, har de hunnit renovera det mesta. En altan och en balkong har blivit en del av det nya köket. Källaren är mögelsanerad och klinkrad, inredd medbastu, gästrum, garderob, tvättstuga och dusch. Att huset ligger några meter från en riktigt hemsk uppförsbacke där Dalarnas elitskidåkare brukar träna rullskidor och cykling, var bara en tillfällighet. Att Petter är den som snabbast tagit sig uppför backen, och fortfarande har rekordet, är däremot ingen slump. Inte heller är det någon slump att det ligger ett flera hundra år gammalt golv av halvmetertjocka brädor i det nyrenoverade köket.

- Vi hade svårt att bestämma oss för vilket golv vi ville ha. Vi har haft klinker förut och det var inte så praktiskt i ett kök. Vi funderade på olika alternativ, till och med gummi, men inget kändes riktigt bra, säger Hanna.

Då fick Petter en idé.

- Jag har alltid varit intresserad av kilsågade trägolv, berättar han.

I ett sädesmagasin i Nusnäs fanns exakt ett sådant golv som Petter ville ha, och när annonsen dök upp på internet slog han och Hanna till

.- Jag var själv med och hyvlade det och la in det. Det tog lång tid, berättar Petter och visar en bit av de halvmåneformade trästocksegmenten som han hittade i den gamla byggnaden i en by utanför Mora och som efter mycket jobb blev golv i köket i Bjursås

.- Det är allt eller inget för Petter. På gott och ont. Har han bestämt sig för något så bara kör han, säger Hanna

- Men golvet blev väldigt bra.

Det rustika och naturligt mjuka trägolvet skapar en rejäl kontrast mot det vita högblanka,kantiga, moderna köket med granitbänkskiva. Att ha granit i köket var också en sådan där sak som Petter ville ha.

- Jag snöar ganska lätt in på saker. Jag hade bestämt mig för att vi skulle ha granit i köket, också i diskhon. Så när det inte gick att köpa i Sverige såg jag det som en utmaning att skaffa det ändå. Till slut blev det en firma i Estland som fixade det, säger Petter.

Just den egenskapen. Att inte ge sig förrän han har nått exakt dit han vill, gjorde honom också tilll en av Sveriges bästa skidåkare och mountainbikecyklister för några år sedan. Men det var också den som gjorde att han la av.

- När jag som ung insåg att jag inte skulle kunna bli bäst som skidåkare började jag med mountainbike i stället. Fast när jag hade nått Sverigetoppen och förstod att cyklisterna utanför Norden var enormt mycket bättre tröttnade jag på cykling också eftersom jag inte skulle kunna bli bäst där heller. Efter några år tog Petter upp skidåkningen igen och nådde till den absoluta världstoppen i sprint. Nu har han ställt skidorna åt sidan. Sedan ett år tillbaka arbetar han i stället som konsultchef åt Proffice

- De uppskattar väl det drivet jag har som tidigare elitidrottare. Jag saknar verkligen inte skidorna och har aldrig gjort det. Jag gör precis det jag vill göra nu,säger Petter.