Dyngstacken blev vardagsrum Henrikssons satsar på återanvändning av allt från gamla lador till resväskor
Riv skiten.
Det rådet fick Susanne och Per-Erik Henriksson från kunnigt folk som kom och tittade på ladan.
Men de gillar gårdskänslan och gav istället uthuset ett rejält lyft – byggnaden som höll på att sjunka ner i marken baxades upp cirka en meter.
Sedan var det dags för inre ansiktslyft. Där korna förut stod och idisslade finns idag en butik, och där dyngstacken låg skapades ett vardagsrum.
Relaterat
BILDSPEL: Dyngstacken blev vardagsrum
Fakta
Favoritprogram och familj
Susanne och Per-Erik Henriksson bor i Pilgården. Bostadshuset byggdes 1829. Ladan och stallet byggdes i omgångar, troligen 1912-1916.
Boningshuset är på 75 kvadratmeter. Lada och stall på 250 kvadrat i två våningar.
Paret träffades 1976 och gifte sig 1981. De har två vuxna barn.
Susanne har tidigare jobbat som ekonomiassistent. Nu driver hon butiken Pilgården inredning, har även gått inredningskurser hos Sköna Hem.
Per-Erik är ingenjör. Arbetar som projektledare på Ericsson i Falun.
Favoritprogram på temat hemma: Susanne gillar Mija Kinning i Bygglov och Sommar med Ernst. Herr Kirschteiger har hon träffat flera gånger, mycket sympatisk.
Pilgården inredning har en blogg: www.pilgarden.blogg.se
Återanvändning är en viktig del av inredningsfilosofin på Pilgården, både i stort och smått – byggnader kan få nya funktioner, den gamla hötrillan blev buffébord och ur mjölkkannorna växer blommor.
Inredningsintresset har funnit med länge. Redan som tioåring började Susanne skissa på idéer för flickrummet. Hon och Per-Erik har varit ett par sedan 1976 och matchar varandra på många plan, även när det gäller heminredning – hon formger, han snickrar, hon målar... allt i största harmoni.
Båda är uppvuxna i Stockholmstrakten. De hade hus i Järfälla, men suget från Dalarna fanns där. Per-Eriks mamma är från Enviken utanför Falun och under flera somrar campade familjen i Siljansnäs.
– Här skulle man bo, sa vi. Men barnen ville inte flytta från Stockholm, berättar Susanne.
Men efter ett par år i Kanada började de spana efter en sommarstuga. Byskolan i Almo utanför Leksand var till salu, men de åkte vidare och kikade på Pilgården.
– Perra blev eld och lågor, han såg sin chans att få snickra och renovera. Jag ville först inte kliva ur bilen. Du är inte klok som vill köpa ett rucklet, sa jag. Det har jag fått äta upp sedan, säger Susanne Henriksson.
1998 slog Henrikssons till och började rusta – tidigare ägare hade bara bott. De tände på att det här är en riktig gård med uthus. En ensam sommarstuga hade inte varit något för paret som kopplar av genom att renovera och pyssla, som gillar att hålla på jämt. När fotografen vill att de ska sitta ner för bildens skull så känns det ovant.
– Vi kände oss välkomna i byn, hade tur och hann få kontakt med flera äldre som är borta nu och tog oss tid att prata någon halvtimme när vi träffades, säger Per-Erik Henriksson.
Under några år var huset deras sommarstuga, men när barnen flög ut upptäckte Susanne och Per-Erik att de började åka "hem" till Siljansnäs. Båda fick jobb i Dalarna ungefär samtidigt, men efter ett par år blev Susanne arbetslös och gick starta eget-kurser. Drömmen och en gårdsbutik fanns där, och sedan något år finns den där, i en del av ladan. Det händer inte sällan att hon handlar av sig själv, vilket ju är ganska naturligt. I övrigt fyndar hon på loppisar, andra hands-butiker och Tradera.
– Jag är en loppismoster och skrotsamlare, Tanten i det här huset har mycket idéer, säger Susanne Henriksson.
I huset kan man beundra hennes samlingar av karaffer, resväskor, skomakeritillbehör och ljussaxar, bland annat. När det blir för trångt i skåp och lador så finns en utväg - då ordnar Susanne Henriksson byloppis.
