Du är väldigt engagerad i det som händer i Torsång. Hur kommer det sig?

– För mig är det naturligt att hjälpa till, jag har inte reflekterat över det. Men dels är det väl min roll, dels tycker jag att det är roligt. Det är inte så att jag ordnar, men jag stöttar Hembygdsföreningen på de sätt jag kan. Det har varit café i huset sedan 1904, så det är en knutpunkt, skvallercentralen. Det vi inte vet, är inte värt att veta. Dessutom tycker jag det är kul med kultur i alla dess former. I höst kommer vi ha konstutställning till konstrundan, och vi har haft allsång. Jag gillar att göra och hitta på saker.

Vad är viktigast för att en by ska hållas levande?

– Jag har varit drivande i att få tillbaka skolan till byn. För tre år sedan stängde de den på grund av mögel, så nu måste barnen från fem år åka upp till skolan. Jag tycker att små barn ska vara på hemmaplan. Annars tycker jag det är viktigt med idrottsföreningar, att barn och vuxna har saker att göra. Allt från infrastuktur till service är viktigt.

Varför är du så förtjust i landsbygd?

– För att det ger lugn och fridfullhet. Det ger också en trygghet, jag känner folk och de känner mig och mina barn. Jag gillar även att plocka svamp, och det är bara att gå ut så är man i skogen. Det finns många trevliga gubbar i byn, som kommer till caféet och berättar. Vi har två falanger av stammisar, "Torsångsgubbar" på 80 plus som kommer efter att de tränat på morgonen, och så ett gäng hardcore-stammisar från SSAB som varit här i 30 år. Men på semestern åker jag gärna till storstäder, vi var i Tokyo i våras.

Vilken är din favoritplats i Torsång?

– Hemma på mammas trapp. Där har man utsikt över vattnet och åkrarna och de har solsken hela dagen. Torsång är en fantastisk plats, hjärtat är i hembygden.

Vad tycker du om namnet Sara?

– Det är ett bra namn. Kort och koncist. Det är inte heller så vanligt i dag.

• Här är Sara tips på dagens tårta! Sommartårta med rabarber och jordgubbar