Allmogemålaren och målerikonservatorn SlottsBarbro, eller Barbro Slott som hon heter, har alltid fascinerats av gamla saker.

– Jag har alltid varit udda. När min syster lekte med dockor sprang jag runt på vindar och i källare. Jag tyckte att gammalt var intressant, förklarar Barbro.

Kanske var det intresset för det gamla som gjorde att hon 1967 köpte Fjärdsmansgården i Fjäkelmyra i Borlänge.

– Det växte brännässlor och hallon genom köksgolvet. Det tog några år innan jag kunde flytta in för att det var så förfallet.

De låga faluröda husen står tätt och bildar en kringbyggd gård. Bebisjoller skvallrar om att det numera inte bara är Barbro som bor här, det gör även hennes dotter med familj.

– Jag bor i längorna och de bor där, säger Barbro och pekar på boningshuset på kortsidan av gårdstunet.

– De sköter sig själva och vill de ha hjälp så kan de komma till mig.

I ett hörn i en av längorna har Barbro sin ateljé. Besökaren välkomnas av en skylt med texten: "Jätteöppet, kom glad in".

– Det här är det gamla stallet. Den gamla stalldörren ville jag ha kvar och den står alltid öppen när jag är här inne och jobbar. När det är kallt stänger jag den här dörren, säger Barbro och visar innerdörren som i stort sett bara är en enda stor glasruta.

I ateljén råder det inga tvivel om att det är till en dalmålerska vi har kommit. Det är kurbitsar både högt och lågt och påbörjade projekt i varje vrå. Ljusa rullgardiner uppspända under takfönstren gör att arbetsplatsen badar i ett mjukt ljus. På staffliet står en målning till ett brudpar som snart är klar.

– Jag använder mig av limfärg, precis som förr. Jag målar på gamla, använda linnedukar. De måste vara vävda för länge sedan och använda för att de ska dra åt sig färgen.

Barbro kan inte säga hur länge hon har haft sitt företag. Hon kan inte heller riktigt förklara varför hon har valt att syssla med just dalmåleri.

– Man är ju dalkulla. Jag har ju växt upp i det. Kanske är det ärvda anlag.

Barbro funderar fram och tillbaka och berättar att även hennes pappa var konstnär.

Barbros karriär började med en studiecirkel i kurbitsmålning i Kullsbjörken i Leksand på 1970-talet. Under tolv år var hon sedan lärling hos olika målarmästare i Stora Tuna och Falun.

– Men jag trodde aldrig att jag kunde ha det som yrke.

I dag har hon många beställningsjobb, alltifrån minnestavlor för bröllop och dop till restaurering av hela rumsmiljöer.

– Jag kan måla nytt så det ser gammalt ut. Att restaurera gamla möbler är det jag gillar mest.

Den senaste tiden har mycket av tiden gått åt till kontakter med media. På ett bord i utställningsdelen av ateljén ligger exemplar av flera tidskrifter där Barbro figurerat. Det är hennes premiär på catwalken i Paris som ligger till grund för skriverierna.

– Det blev ett riktigt mediapådrag. Den här kom i går, säger Barbro och bläddrar fram en artikel om sig i Allers, men hon har även synts i till exempel Vouge, Gods och gårdar samt Elle.

Det var genom en klasskamrats son, som numera jobbar som chefsdesigner hos modehuset Rochas, som Barbro hamnade på catwalken.

– Han kontaktade mig för han ville visa modevärlden att han är halvsvensk. Han hade en idé på att göra sidensjalar med dalmåleri. Jag sa att han hade kommit alldeles fel för jag målar inte på siden. När han förklarade att jag kunde måla som jag brukar och det sedan kunde tryckas på siden lät det som en rolig grej. Jag skickade tre originalmålningar.

Sjalarna blev så bra så Barbros målningar hamnade på flera klädesplagg, till exempel klänningar.

– Jag fick åka till Paris och se modevisningen. Det var häftigt och massor med folk. Men det där är en helt annan värld, det är så fint att vi inte fattar det, säger Barbro och berättar att inte ens hon får sälja sjalarna.

På en hemsida där kläderna med Barbros motiv säljs kan man se att en sjal kostar 225 euro och att man får betala 1800 euro för en av klänningarna.

Barbros nästa projekt är lite mer jordnära. Musikens hus i Rättvik planerar en utställning om henne som ska invigas den 27 juni.

– De var här och tittade och valde ut vad som ska vara med. Jag har alltid skött om sådant här själv, men nu behöver jag inte ens köra dit grejerna. Det är ovanligt och ska bli väldigt roligt.

Svartvita verk av Barbro finns också till beskådan under sommaren på galleri Kvarnen i Sundborn.

Barbro berättar om än det ena, än det andra projektet och visar fotografier och alster. Hon verkar inte ha brist på jobb. Mycket av arbetet går ut på att rätta sig efter kundens önskemål, men det händer att hon också sätter sig ner och målar efter eget tycke.

– Den där stora blomman där är en sådan målning. Jag vill ha kvar den för jag blir glad av den, säger hon och pekar på en duk som sitter fastspänd på väggen.

– Det här är ett sätt att leva. Jag tycker om att göra saker fina. Och så ska de vara gamla, förklarar Barbro och tillägger att hon, trots att hon har passerat 60 år, inte har några planer på pension.

– En konstnär blir aldrig pensionär, säger hon.

(Bild från catwalken. Foto: Yannis Vlamos/ STYLE.COM)