Det är tisdag och Melinda Lindberg har stängt i sin inredningsbutik, men hon är inte ledig för det.

- Man ska ju hinna måla och ta hand om möblerna som ska säljas också, förklarar Melinda medan hon packar upp blombuketter och krukväxter som hon placerar ut i köket.

- Jag har bara ett litet lager i butiken så jag får ha mycket möbler hemma. Därinne har jag lite målarverkstad så där får ni absolut inte gå in, säger hon och pekar mot ett tygdraperi framför en dörröppning i hallen.

Rester av vit målarfärg på Melindas händer ger en ledtråd till vilken inredningsstil hon har både hemma och i butiken. Det är vitt som gäller.

I köket blir pastellfärgade detaljer färgklickar i det vita. På ett ställe står några rosa skålar, på ett annat finns en ljusblå termos och på väggen hänger en pastellgrön gjutjärnsho.

- Den släpade vi hem från Prag på vår smekmånad. Det var inte så lätt att förklara vad det var när vi skulle checka in vårt bagage på hemresan, det såg väldigt roligt ut, säger Melinda och skrattar.

Familjen har bott i huset som är byggt 1935 i sex år. Sakta, men säkert omvandlas rummen till vita ljuspunkter. På bottenvåningen har vardagsrummet blivit kök och på övervåningen har köket blivit vardagsrum.

- Jag har massor av idéer, de flesta kommer mitt i natten och min man blir lagom glad eftersom han ser allt jobb, medan jag ser det färdiga resultatet. Det här skåpet var till exempel tre skåp från början.

Melinda visar ett platsbyggt skåp med glasdörrar och en massa smålådor.

På vägen till vardagsrummet pekar Melinda på den yngste sonens konstverk på övervåningens hallvägg.

- Han är hopplös, så fort han får tag på en penna så springer han hit och målar. Han säger att det inte gör något eftersom väggarna ska till tippen, förklarar hon och småskrattar åt sonens bortförklaring.

- Tanken är väl att vi ska tapetsera om någon gång, tillägger hon.

I vardagsrummet är väggar, golv och tak vita. Melinda rättar till ett ljus som hamnat snett och berättar att stilen här är mer fransk.

- Det innebär att man tar in mörkare inslag, kanske på någon möbel för att bryta av mot allt det vita. Linnefärgade kuddar med tryck och madonnor hör till den franska stilen. Det blir en mer jordnära färgskala, men alltid med en vit bas.

- Det är väldigt vilsamt att vara här och kreativiteten flödar. Det är som ett ljusrum.

Och det är just därför Melinda väljer en vit grund i sin inredning.

- Man mår bra av ljus. Det är också lätt att dekorera om man har en vit bas. Jag gillar vackra saker och skulle väggarna ha varit i en massa färger så skulle det se hysteriskt ut.

- Men jag skulle inte säga att inredningen är mitt intresse, eller mitt jobb. Det är den jag är. Tittar jag på en skräckfilm så kollar jag på skåp och läckra soptunnor, säger hon och skrattar.

I hemmet finns inte många nya möbler och intresset för gamla saker har funnits länge.

- Det började när jag fick följa med mormor och morfar på auktion när jag var yngre. Det var något magiskt över det. Jag har alltid gillat det gamla, det har en själ. Plus att gamla möbler har mycket bättre förvaring än nya möbler.

Melinda är ständig besökare på auktioner, loppisar och på sajter som Blocket och Tradera.

- Jag tar hem saker som folk tycker är skrot, men så fixar jag till det och då får man en annan reaktion. Ingen möbel är ett hopplöst fall.

Melindas familj har vant sig vid hennes stil, även om döttrarna nog hellre skulle se att hemmet fick fler moderna inslag.

- När man är inredningsnörd måste man få bo som man trivs, annars mår man dåligt fysiskt, förklarar Melinda Lindberg.

Fakta: Melinda vill kunna klä om möbler

Namn: Melinda Lindberg.

Ålder: 35 år.

Bor: Villa i Säter.

Familj: Maken Janne, 37 år, barnen Matilda, 16 år, Hanna, 12 år, Vilmer, 8 år, och Viktor, 2,5 år, samt katten Elliot.

Yrke: Äger och arbetar i inredningsbutiken Mig & Alice i Säter.

Intressen: Inredning och att umgås med familjen, vänner samt att träffa nya människor.

Skulle vilja: Lära mig att klä om möbler.

Gillar inte: Högblankt, orange och storblommigt 70-tal.

Bloggadress: migoalice.blogspot.com