Hon är en ung socionom i Ludvika som via surfande på nätet fick kännedom om Svenska institutet för sorgbearbetning och dess utbildning.

- Tanken tilltalade mig, framförallt utifrån mitt yrke. Jag vill ju hjälpa andra. När jag sedan gick kursen märkte jag att det var nyttigt för mig själv också.

Under en veckas tid utbildades Hanna Adolfsson samtidigt som hon själv kunde börja bearbeta sorgen efter sina föräldrars skilsmässa för tiotalet år sedan.

- Sedan hade jag ju verktyget och har kunnat bearbeta fler av mina gamla relationer. Efter det känns det lättare att titta på de här tidigare händelserna.

Nu har Hanna själv så smått börjat med kursverksamhet i sitt företag. Hon anar en ljus framtid, då det håller på att bli en mer öppen attityd till det sörjande som vi svenskar tidigare helst velat tala tyst om.

- Innan jag gav mig in i det här hade jag också svårt att möta en sörjande person. Nu känner jag mig inte längre lika rädd för att säga något som är "fel".

Våga tala till och lyssna på en sörjande människa, rekommenderar Hanna Adolfsson.

- Då blir man mer närvarande och kan på ett helt annat sätt bemöta den som har gjort en förlust.

Kurserna i sorgbearbetning följer en strikt manual och avslutas med att deltagaren läser upp ett fullbordansbrev, där vederbörande ber om ursäkt men också förlåter den andra i relationen för saker som hänt.

- Det kan bli långa brev och de läses upp för en annan person än den i relationen. På det viset blir det hela uttalat och den som gjort sorgbearbetningen kan få känslan av att kunna släppa mycket av det man burit på.

Hanna Adolfsson upplever att ämnet sorg länge varit tabubelagt men möjligen kunnat avhandlas mellan den sörjande och en präst/kurator/psykolog/läkare.

- Det känns spännande att få kunskap i ett så svårt ämne.

Vad bör man inte säga till en människa som sörjer?

- Saker som "tiden läker alla sår" eller kanske "skaffa en ny hund då" till en vars hund har dött.

I stället, menar Hanna Adolfsson, ska man erkänna all sorg som unik och individuell.

- Värdera inte någons sorg, utan ha ett öppet sinne mot den som sörjer.

Vad lockar dig med att bearbeta andras förluster?

- Det känns som en ära att få höra en person berätta om sitt innersta. Förhoppningsvis kan jag därigenom hjälpa till att släppa på smärtan och ge personen tillgång till minnena på ett mer positivt sätt.

Hanna Adolfsson ler och tillägger:

- Det kan ju handla om saker som någon går och bär på och som den personen inte ens har kunnat förmedla till sin partner. Att då få hjälpa till känns otroligt spännande.

---------------------------------------------------------------

"Det mål jag ville uppnå har jag nått"

Egentligen kände inte Maria att hon hade något stort problem.

Ändå upplever hon nu, efter att ha gått en individuell kurs i sorgbearbetning, stor lättnad.

– Det känns som om jag har burit på en ryggsäck som nu är borta.

En gång i veckan under åtta veckor kom Maria på besök till Hanna Adolfsson för att bearbeta vad som upplevdes som en aningen ofullständig relation till en närstående.

Maria hade haft svårt att sätta fingret på vad det egentligen var för sorg hon ville bearbeta, eftersom relationen till den aktuella närstående inte var något stort bekymmer.

– Vi har och har haft en helt okej relation, men det fanns ändå något längre tillbaka i tiden som aldrig riktigt hade tagits upp.

Kring detta kom samtalen med Hanna Adolfsson att kretsa. Samtidigt som det ofullständiga började bli tydliggjort dök det upp andra relationer som Maria då förstod att hon behövde bearbeta.

– Allt ofullständigt man har i bagaget dyker upp när man går igenom något sådant här.

Kan du ge exempel?

– Det kan vara allt från någon tidigare lärare man haft agg mot, till någon vän som man kanske haft något ouppklarat med.

Nu när kursen är klar känner Maria att hon kan lägga de bearbetade händelserna bakom sig.

– Jag tänker inte längre på de här sakerna. Jag har släppt dem och de oroar mig inte. Det mål jag ville uppnå med kursen har jag nått.

I enlighet med kursens metodik kommer inte Maria att ta upp de tidigare ofullständiga relationerna med någon av de berörda, utan det fullbordansbrev hon läste upp för Hanna Adolfsson blev en slutpunkt.

– Det här har jag helt och hållet gjort för min egen skull och det har fungerat jättebra, avslutar Maria.

Fotnot: Maria heter egentligen något annat.

----------------------------------------------------

• Fakta: Hanna Adolfsson
• Ålder: 27 år.
• Familj: Sambon Erik Lenne.
• Bor: I lägenhet i Ludvika, men flyttar snart till Gävle.
• Uppväxt: I Grängesberg.
• Yrke: Socionom, arbetar med socialbidragsärenden på Ludvika kommuns individ- och familjeomsorgs vuxenenhet.
• Fritidsintressen: Läsa, träna och baka.

-------------------------------------------

• Fakta: Metoden
• Utifrån en metod framarbetad av amerikanska The Grief Recovery Institute startade Anders Magnusson år 2001 företaget Svenska institutet för sorgbearbetning, med säte i Stockholm.
• Institutet hjälper människor i sorg, men utbildar också nya sorgbearbetare som kan hålla kurser på sina hemorter i landet.
• Hanna Adolfsson erbjuder två kurser: Individuellt (en timmes möte per vecka i åtta veckor samt hemuppgifter) och i grupp (två timmars möte per vecka i tolv veckor samt hemuppgifter). Kurslitteratur ingår i kostnaden, som för närvarande är 1 800 kronor individuellt och 2 700 kronor för gruppdeltagande.
• Sorgbearbetningen görs i olika steg:
• 1) Deltagaren inleder med att göra ett förlustdiagram över sina tidigare förluster (sorger).
• 2) Uppföljning med ett relationsdiagram, med såväl positiva som negativa händelser kring den relation som ska bearbetas.
• 3) Känslorna som kommer fram skrivs ner i ett fullbordansbrev riktat till motparten i den aktuella relationen.
• 4) Brevet läses upp för övriga i sorgegruppen eller, vid individuell kurs, för handledaren. Genom uppläsningen kan minnet av det som hänt ges en mindre framträdande roll i det nuvarande livet.