Rally är hennes passion
Relaterat
Ömhetsbetygelser. Ingen kan ta miste på att Elin Ödman och hittekatten Hjalmar betyder allt för varandra. Efter maten väntar han på att hon ska borsta honom samtidigt som han håller utkik så att inte fotografen kommer för nära. Foto: Kjell Jansson
Pratstund. Fyra nya vänner fick Elin Ödman i veckan knyta kontakt med efter artikeln om henne i tidningen. Här ses hon i samspråk med två av dem nämligen Ivanka Larsson från Borlänge och Anders Holmkvist från Falun. Foto: Kjell Jansson
Hissfärd. Sakta med säkert kommer Elin Ödman ner från övervåningen med hissen och skulle klara sig ut själv om inte tröskeln satte stopp för rullstolen. Foto: Kjell Jansson
Självgående. Elin Ödman klarar själv att förflytta sig från rullstolen till trapphissen och på egen hand starta den för nedfärd. Foto: Kjell Jansson
Urplockat. Ann-Sofie Fahlman fyllde på vad som fanns kvar av fiskkonserver. Foto: Peter Ohlsson
- Och extra kul är det om det blir sekundstrid med duktiga förare, fortsätter Jennie-Lee, 28.
För henne finns det ingenting som går emot de där fantastiska minuterna av lyckorus på en rallysträcka. De väger upp allt från tunn plånbok till timmar i verkstaden.
- Visst, när det krånglar kan det väl hända att man undrar vad sjutton man sysslar med. Men så behöver man bara sätta sig i bilen igen så vet man: Det här är det bästa som finns.
Krångel har Jennie-Lee haft en hel del av under sensommaren och hösten. Något fel är det med "Mille", som Jennie-Lee kallar sin rally-pärla - en Mitsubishi Lancer Evo9. Flera tävlingar har hon tvingats bryta.
- Vi slog i en sten i juli och sedan dess har han inte varit sig lik. Vi hittar nya fel hela tiden, men inte grundproblemet. Väldigt mysko, men vi tävlar så klart ändå, säger Jennie-Lee.
Hennes pappa Kenneth är den som står för det mesta av mekandet. För ska man satsa på den här sporten, underlättar det att vara född i en riktig rallyfamilj. Kenneth dubbade däck för några av de största teamen i rally-VM och mamma Sylvia har jobbat inom Svenska rallyts organisation. I dag är de båda två engagerade i Jennie-Lees rally-karriär.
Pappa Kenneth förstod redan tidigt att hans dotter skulle kunna bli en riktig duktig rallyförare.
- Tyvärr, säger Kenneth och skrattar. Det är dyrt det här.
- Men har man en gång fastnat för den här sporten är det som ett gift. Alldeles underbart! Titta bara på alla gamla gubbar som inte kan sluta, utan fortfarande håller på, fortsätter han.
Jennie-Lee började hänga med på rallytävlingar långt innan hon själv fick köra. VM-föraren Kenneth Eriksson blev hennes mentor. Även han kunde konstatera att Jennie-Lee hade en enorm talang för "car control" - plus all den envishet som krävs för att lyckas.
- Man får inte ge upp, inte ens efter 50 smällar. Då kommer man ingenstans i den här sporten, säger Jennie-Lee själv.
Snabb reaktionsförmåga och förmåga att koncentrera sig stenhårt är andra viktiga egenskaper.
- Jag ser ingenting annat än vägen när jag kör. Man har ett fokus som tar bort allt annat. Kartläsaren kan säga: "Såg du vad mycket folk?", och jag har inte sett en enda person, säger Jennie-Lee.
För tio år sedan började Jennie-Lee tävla. Hon vann några SM- och JSM-rallyn och även en deltävlingsseger i Tyska mästerskapet. Sedan bar det av till England och en tredjeplats i Brittiska mästerskapet. Rallykarriären pekade rakt uppåt.
Men sedan blev det tufft. Teamet Jennie-Lee körde för lade ner i England och hon fick gå flera år (2005-2006) utan att över huvud taget sitta i en rallybil.
- Som en smäll i ansiktet. Det var fruktansvärt hemskt, ingen rolig tid alls, säger Jennie-Lee.
Efter att ha tävlat för Mitsubishi Motors Sverige under 2007 har hon köpt loss en rallybil av Mitsubishi. Det är han som är "Mille" (uppkallad efter den miljon bygget kostat).
- Klart att bilen är en "han", säger Jennie-Lee och skrattar. Vi är som ett strävsamt gammalt gift par. I nöd och lust.
Tävlingar blir det ungefär två gånger i månaden. Det enda som får komma emellan är älgjakten.
-Den veckan är helig, säger Jennie-Lee.
Inom rallysporten finns fortfarande bara en handfull kvinnliga förare. Varför är en gåta för Jennie-Lee, som inte skulle kunna tänka sig ett liv utan att rally. Bland kartläsarna finns det något fler tjejer.
- Fast jag skulle aldrig kunna tänka mig att sitta bredvid. Jag är så åkrädd, avslöjar Jennie-Lee, som inte gärna överlåter förarplatsen till någon annan om det så bara handlar om en tur till Ica i Vansbro.
- Det handlar väl om att inte ha kontroll, säger hon.
Bakom ratten i rallybilen är hon inte rädd. Visst har Jennie-Lee rullat runt några gånger rejäl fart. Men en lätt hjärnskakning är det allvarligaste hon råkat ut för.
- Rally är inte farligare än många andra sporter. Man är så skyddad i kupén och har hjälm och brandsäker overall. Egentligen är man mycket säkrare i rallybilen än i en vanlig personbil, säger Jennie-Lee och berättar hur hon gjorde en fullfartsrullning i 160 kilometer i timmen under tiden i England.
- Den enda som hände var att kartläsaren trampade på min tumme när han klev ut.
Krafterna som rallyföraren utsätts för gör att man kan få slitningar i nacke och rygg. Bland annat därför är det viktigt att Jennie-Lee satsar på fysträning. Är hon i bra form, underlättar det också att hålla fokus under tävlingarna.
Ibland kan även Jennie-Lee längta efter en sport där man bara kan spänna på sig skidorna eller sätta på sig skorna och ge sig ut och träna. Utan att det kostar någonting. Rallysporten är inte så enkel, eftersom man räknar med att det kostar omkring 2000 kronor per mil att köra en sådan bil för fullt. Bränsle, underhåll, däck - det blir stora pengar i längden.
Att ragga sponsorer är nödvändigt för att Jennie-Lee ska kunna fortsätta köra och tar mycket av hennes tid. En jakt som inte blir lättare nu när hela världsekonomin är i kris.
- Det finns bara några få förare i världen som får betalt för att köra. För mig är det gröt som gäller. Gröt och rally, säger Jennie-Lee.
Men målet är förstås att kunna försörja sig på rally-passionen.
- Hade jag inte den drömmen, skulle jag gärna satsa på att bli till exempel marknadschef för något större företag. Allt jag lärt mig om marknadsföring vore synd att släppa, säger hon.
Jennie-Lee har nu startat eget företag i mediebranschen. Att kunna styra över sin egen tid är en viktig förutsättning för rallysatsningen.
Tiden är problemet när det gäller Jennie-Lees andra stora intressen: att måla och fotografera.
- Bild och form har jag alltid hållit på med. Jag har massor med projekt på gång, men jag hinner inte så mycket.
Den som vill hänga med i vad som händer kring Jennie-Lee kan följa henne via hemsidan www.jennie-lee.com. Hon är också en av bloggarna i nätverket Lovely monday, tillsammans med andra kvinnliga företagare.
- Träffarna med Lovely monday är verkligen jättekul. Inte minst eftersom jag umgås med så mycket "gubbar" till vardags, säger Jennie-Lee.
- Fakta: Kort om Jennie-Lee
- Namn: Ilbäcks Jennie-Lee Kristina Hermansson
- Ålder: 29 i oktober
- Gör: Rallyförare, snart egen företagare i mediebranschen, bloggare
- Familj: Pojkvän, mamma, pappa och bror.
- Bor: "Jag bor i en väska. Flyttar mellan Stockholm, Skamhed och pojkvännen i en annan del av kommunen".
- Förebild: Michael Schumacher
- Bästa egenskap: Envis
- Sämsta egenskap: Rastlös
- Fritidsintressen: Fysträning (löpning, boxning, gym), snöskoter, jakt, mode & kläder. Målar tavlor och fotograferar.
- Favoritresmål: WRC-rallyn var de än är, och USA!
- Drömjobb som liten: Rallyförare, polis, stridspilot. "Crazy litet barn, men så var det".

























