Hon verkar leva som hon lär, Gunbritt Miller Husáhr. Här. Nu. Och helhjärtat engagerad i vad hon håller på med.

- När jag har en patient så är det den absolut viktigaste personen i världen just den timmen, säger hon.

Vi sitter i varsin mjuk fåtölj på fårskinnsplädar i Gunbritts mottagning. Vårsolen silar in genom bastgardiner i fönstren mot Målaregatan. En dimfontän kluckar rogivande och sprider ljus och små rökpustar.

- Jag brukar föreställa mig att det är små älvor som dansar, säger hon.

I ett öppet skåp ligger högar med frottéhanddukar i alla färger och modeller. Inte kliniskt vita som hos landstinget. Inte mörkgrå frotté som på ett flashigt spa. Det här är handdukar från ett liv.

- Jobbet är en jättestor del av mitt liv. Jag bor nästan här och arbetar med det jag tycker om. Får man göra det, då blir man bra, konstaterar hon.

Gunbritt kommer från Linköping. Hon berättar att hon jobbade som sjuksköterska i många år på bland annat Karolinska, Falu lasarett och Borlänge sjukhus. I den traditionella vården var hon en länk mellan läkare och patient, men kände att det bara fanns tid för det mest akuta.

- Man snuddade vid så mycket, kände behovet som fanns hos patienterna, men det fanns ingen tid. Jag gillade inte det.

Tillsammans med läkare, kiropraktor och naprapat provade hon på att driva eget. Hon lärde sig massage, gick en treårig utbildning i akupunktur, jobbade i Kina.

- Men sedan tänkte jag att det är klart jag ska göra allt själv, använda alla mina kunskaper. Och så vill jag inte ha någon som säger åt mig vad jag ska göra heller, säger hon och skrattar.

Det var 25 år sedan hon öppnade sin egen fysterapi och akupunktur. Sedan dess har hon behandlat massor av smärtor, allergier, mensbesvär och depressioner. Hon har också hjälpt en rad par att bli gravida genom akupunkturbehandling.

- Alla de där känner jag mig som moster åt, säger hon och pekar på en vägg med bilder på nyfödda.

Gunbritt är klädd i svarta jeans och sommarblått linne. En svag solbränna syns ännu efter resan till dottern i Thailand. Hon har nära till leendet, nära till skrattet. Pratar mycket. Den östgötska dialekten klingar igenom. Hon säger att hon älskar sitt jobb. Och det syns.

- Jag har ett jobb där jag inte behöver förställa mig och då tror jag man mår bra.

Många av patienterna har Gunbritt följt genom olika skeden i livet: barnafödande, skilsmässor och tonårsproblem. Samtidigt som hon knådar en rygg eller sätter en nål finns gott om tid för samtal.

- Jag möter människorna som de är. Det blir mer än en patient, en vän, en bekant. Det är en ynnest att få komma någon så nära och ändå inte vara i familjen.

Vad som ibland började med "bara" ett fysiskt problem kan visa sig ha många orsaker.

- Jag ser det lite som ett korsord där jag kan lösa problemet, men vet inte alltid hur till att börja med.

Kan du lösa alla problem?

- Inte alla, men jag skaffat många kontakter under åren och kan skicka vidare till psykolog, familjerådgivare eller någon som är bra på skoinlägg.

Under åren har Gunbritt märkt att människor mår allt sämre; de är stressade och utbrända. Många klarar inte att hantera sitt liv eller undrar vart livet tog vägen. Orsaken tror hon är en allt större rotlöshet och ett minskat kontaktnät. Alla har nog med sitt eget.

- När man frågar folk vad de tycker är viktigt utanför jobbet, så svarar de flesta familj, barn och vänner. Men tiden lägger de på att vårda sina prylar och se på tv. Vi måste sluta vårda prylar och vårda varandra istället.

Gunbritt återkommer flera gånger till att hon inte gillar att "vårda prylar".

- Ju mer jag har, desto mer måste jag vårda och desto mindre hinner jag leva.

Hon avbryter sig själv, ler lite urskuldande och fortsätter:

- Samtidigt tycker jag om vackra saker, så det blir ett dilemma.

Och folk jagar lyckan som hela tiden är "någon annanstans". Kraven på att vara si eller så för att duga ökar, framför allt hos ungdomar. Att inte ständigt vara lycklig betraktas som dåligt.

- Men man måste tillåta sig att inte alltid må bra. Man kan konstatera att "så här illa är det just nu, men så här illa är det inte alltid."

- Man behöver inte alltid göra något för att förändra livet. Livet i sig ändrar saker.

Gunbritts eget liv har också tagit nya riktningar många gånger. Hon har till exempel skilt sig två gånger och gifte sig för tredje gången för två år sedan.

- Det var en slags manifestation. För oss blev det inte så stor skillnad. Vi visste ju att det var vi, i alla fall. Men för omgivningen, våra barn och släktingar, blev det en markering att det var på riktigt.

Är det tredje gången gillt?

- Ja, nu är det det. Vi har gått igenom så mycket och jag är så tacksam för att vi har varandra. Han är min bästa vän, vi har samma intressen och samma åsikter om det mesta.

62 år gammal håller Gunbritt på att utbilda sig till instruktör i mindfulness som stresshanteringsmetod. Beslutet har två orsaker. Den ena är att hon vill bredda sig eftersom hon är orolig att leder och armar inte ska orka massera hur länge som helst.

Den andra orsaken är att hon tycker att mindfulness är en otroligt bra metod att få folk att må bättre. Det handlar om medveten närvaro, om att lära sig olika metoder för att vara här och nu. Det förflutna går inte att ändra, framtiden vet vi inget om.

- Jag har använt det lite grann hittills och det har gått över förväntan bra. Det är en metod som har anor i buddismen och som står sig än. Det är kravlöst och man plockar själv de verktyg man vill ha.

Är du själv alltid här och nu?

- Jag har inte varit det mitt i skilsmässan till exempel, men annars tror jag att jag bara är född sådan.

Många har svårt att förstå att Gunbritt vidareutbildar sig så sent i yrkeslivet, men själv tycker hon att det är bättre att göra det nu än när hon var 25.

- Jag förstår mer nu, har blivit mer ödmjuk och ser vad som är viktigt. Och nu när jag äntligen lärt mig något, så tycker jag att det är min plikt att dela med mig av det.

Tänker du jobba även efter 65?

- Ja, det vill jag. Det ska jag.

• Fakta: Gunbritt Miller Husáhr
• Ålder: 62 år.
• Bor: I Borlänge.
• Yrke: Sjuksköterska, fysioterapeut, akupunktör och mindfulnessinstruktör.
• Familj: Maken Claes, barnen Nina, Anders och Melissa, barnbarnen Sebastian och Eddie samt bonusdöttrarna Malin och Hanna.
• Intressen: Människor och läsning. Jag läste nyss Obamas självbiografi och den var otroligt bra.
• Gör för att må bra: Har ensamtid och reflekterar. Om det är för mycket folk i huset, går jag ut och går. Efter en timme är jag som ny.

------------------------

• Gunbritt om...
• ... att bli kallad beroendeframkallande. Det är Borlänges frisörer som säger så. Många av dem måste komma hit var tredje vecka för att orka jobba. Det är hemskt att de ska ha ont för att vi ska vara vackra. Men jag har iallafall fått dem att byta skor nu.
• ... kognitiv beteendeterapi. Det är något jag kan rekommendera de flesta inklusive mig själv. Det är så lätt att hamna i negativa tankemönster så det inte är klokt.
• ....skilsmässor. Ibland är det bra att skiljas, men jag försöker alltid få folk att stå ut ett tag, så att de vet att de verkligen gör rätt. I mitt eget fall har det gått minst två år innan jag förstått att det inte finns någon annan utväg.
• ... generationsgap. Både äldre och yngre har mycket att lära oss om vi ger oss tid och är öppna för det. Min dotter Melissa lärde mig nyligen att snorkla fastän jag är rädd för vatten. Det var jättemysigt. Fiskarna åt bananer ur mina händer.
• ... problem med tonåringar. Ibland törs tonåringar inte vara besvärliga eftersom föräldrar har så fullt upp med sig själva, men tonåringar måste få vara jobbiga. Visa att du står ut med det och ha is i magen. Det är inget konstant tillstånd. Som förälder ska man vara en handledare, tycker jag, och lita på att man sår frön som faller i jord och växer upp så småningom.
• ... medveten närvaro. Man kan öva genom att till exempel verkligen betrakta en ros i fem minuter eller genom att sakta suga på ett russin för att uppleva hur det smakar och känns.