Häktet i Falun rymmer 34 celler, var och en med ett utrymme på cirka fyra gånger fyra meter. De som arbetar där delar upp häktet i tre delar, långa korridoren, korta korridoren och gemet som står för gemensamhetsavdelningen. Det sistnämnda är en kvarleva.

För två år sedan lades gemensamhetsavdelningen ner när häktet i Falun blev ett renodlat så kallat restriktionshäkte. Mellan 400 och 500 personer passerar häktet på ett år.

De häktesvakter vi träffar är öppna och vänliga.

Att sitta misstänkt för brott, med allt vad det kan betyda på det sociala planet, eller att vara i ett drogmissbruk som abrupt avbryts, kan tillsammans med de restriktioner som läggs på vid ett frihetsberövande utlösa krisreaktioner. Den häktade kan skada sig själv eller i värsta fall begå självmord.

Åtta nybyggda celler i Faluhäktet har fått egen toalett, men utan toalettdörr. Allt för att kunna övervaka att den häktade inte gör sig illa.

I kriminalvården inträffar de flesta självmorden i häkte, det är bara något enstaka fall som inträffar på anstalt. Falu häkte har varit förskonat från självmord.

De samtal, som prästen Maggie Hedegård Paulsson och hennes kollega pingstpastorn Ingvar Karlsson benämner som själavård, kan vara en säkerhetsventil. De spelar också en viktig roll i de mänskliga rättigheterna. Enligt religionsfrihetslagen har alla rätt att utöva sin religion och få själavård.

- Många av de intagna vet om det och de kräver att få träffa en präst, säger Maggie Hedegård Paulsson.

I 28 år har hon arbetat som både fängelsepräst och häktespräst inom kriminalvården. Hon tycker att det är ett fascinerande jobb.

- Inget möte är det andra likt, det är ju en hel värld i varje cell. Ingen människa är den andra lik, många olika bakgrunder, många hjältar och många tragiska fall, ja nästan alla är ju det. Och hit kommer en och annan oskyldig, det måste jag också påminna om.

- Man får ju följa en människa från ibland ett chocktillstånd över att ha blivit häktad och utestängd från nära och kära och det vardagliga livet. För de som inte tidigare varit i det här sammanhanget är det ofta en chock, de kan inte tänka sig själv i ett häkte eller ett fängelse, det är oerhört förnedrande.

En timme i häkte kan upplevas som en vecka och då är det mycket välkommet att ha en medmänniska att prata med.

Inom kyrkan ber vi om syndernas förlåtelse. Är de du möter här mer syndare än vad du eller jag är?

- Nej. Det är inte populärt att säga offer i dag, vi ska ju inte vara offer. Det kanske ligger mycket i det att vi inte ska ta den identiteten. Men icke desto mindre kan man förstå att det var väldigt liten chans att det skulle gå på något annat sätt när man hör deras livsberättelser. De har ofta blivit utsatta för stöld på alla sätt som berövats sin barndom och sin ungdom, kanske själva blivit utsatta för övergrepp och våld.

Maggie Hedegård Paulsson ser många av dessa som känsliga människor som inte orkat med livet och som flytt in i missbruk.

- Så kanske de största syndarna är de som sitter på höga positioner och skor sig på andras bekostnad, säger hon och skrattar.

Hon tycker å ena sidan att maskorna i det sociala nätet blivit större, fler och fler faller igenom. Å andra sidan handlade kriminalvården mer om förvaring på 80-talet. Nu kan den som känner att den vill söka behandling av olika slag.

- Så det är inte alltid av ondo att bli häktad och hamna här, det kan vara en väckarklocka.

Det är en salig blandning av människor hon möter i häktet. Avgjorda kristna som har en tro, agnostiker som inte vet vad de ska tro, absolut ateistiska, muslimer, buddister, hinduer.

- När jag och Ingvar går in i en cell så säger vi att vi är präst och pastor för de troende eller de som är sökare och för alla andra är vi medmänniskor eller själavårdare. Det är de intagna som lägger ribban.

Maggie och Ingvar besöker alla intagna och erbjuder dem samtal. Om någon av dessa inte vill prata om kristendom så är det helt okej. Det är ytterst sällan en häktad tackar nej till ett samtal. De besöker först de som önskat ett möte. Därefter de som häktesvakterna tipsar dem om, det kan handla om en ung människa som mår dåligt.

- Det är så oerhört viktig för dem att få berätta om de rent existentiella frågorna, om hur de mår, hur det är på utsidan med familjen och om alla som är berörda. En del pratar aldrig om brottet andra pratar mycket om brottet. Och mycket relationer, rätt så många sitter för kvinnofridskränkning i dag.

- De kan vara trygga med att prata med oss och de kan prata om allt. Vi lägger inga värderingar eller tittar ner på någon. Vi är alla människor som kan göra övertramp men vi måste ta konsekvenserna av våra övertramp och hitta en ny väg så att det inte händer igen. Där uppmuntrar vi och säger att det finns hopp.

Under sina år som häktespräst ser Maggie ett mönster bland de häktade, diagnoserna. Hon syftar på diagnoserna för ADHD, Tourettes, damp, Aspergers syndrom och andra neuropsykiatriska funktionshinder.

- Det är oerhört överrepresenterat här. Jag kan gå härifrån en dag och tänka "har alla det här". Då har jag suttit i sex samtal under en dag och samtliga jag träffat har en diagnos och då kan jag bli frustrerad över att det är så lite hjälp och stöd till de barnen från början. I dag säger man att det är ett neuropsykiatriskt handikapp, då sätter vi alltså handikappade ungdomar i fängelse.

- Det händer ju också att jag träffar ungdomar som går i gymnasiesärskola som är lätt förståndshandikappade, de får också sitta här. Det tycker jag inte är klokt och det gör alla upprörda både advokater och personal här.

Mitt i den karga häktesmiljön ligger det lilla andaktsrummet som en oas.

- Vi kallar det andrummet, det innehåller både ande och ger andrum, säger Maggie med ett leende.

Det står tända ljus på ett litet bord och det är varmt ombonat. På ena väggen hänger en stor tavla, en målning som föreställer Jesus med törnkronan på huvudet. I tavlan står citatet "genom hans sår blir vi helade". Tavlan är en gåva från en man som åkt in och ut ur fängelse i 30 års tid.

Tavlan är ett bevis på att hoppet som Maggie försöker ingjuta hos de hon möter inte bara är tomma ord.

- De ringde från arresten i Borlänge och sa att han krävde att få träffa mig. Han var i ett bedrövligt skick, man kan säga döende. Han hade gett upp allt och ville ställa Gud till svars men istället blev han totalt omvänd. Nu har han rätat på sig och lever ett fridsamt liv i en liten stuga där han målar sina tavlor.

Som sagt, häktet är en miljö som präglas av restriktioner och många av de häktade mår dåligt över den situation de befinner sig i.

- Häktet i Falun är ändå omtyckt om man kan säga så. Det är litet och personalen känner de flesta väl så det finns en lite familjär känsla. Och de som är masar vill ju hellre sitta här där det är nära för fästmön, frun eller andra nära anhöriga att komma på besök när restriktionerna dragits in.

• Fakta: Margareta Hedegård Paulsson
• Ålder: 57 år
• Familj: Man och tre barn
• Bor: Hus i Ornäs
• Fritidsintressen: Hinner jag knappt med men läser böcker, träffar vänner och gillar musik och konst

• Fakta: Nämnden för andlig vård
• Sveriges Kristna Råd har fått i uppdrag av Kriminalvården att utveckla och samordna den andliga vården vid samtliga anstalter och häkten i landet. Det innebär att en präst från svenska kyrkan, en pastor från någon av frikyrkorna samt vid större häkten och anstalter en katolsk präst, någon präst från de ortodoxa kyrkorna och en imam från de muslimska församlingarna är förordnade till Nämnden för Andlig Vård, NAV.
• På häktet i Falun finns en präst från Svenska kyrkan, en pingstpastor och en imam som kallas in vid behov.

• Fakta: Kort om häkte
• Den som misstänks för ett allvarligt brott kan häktas av en domstol i väntan på att brottet utreds. Den häktade är alltså misstänkt för ett brott. På det viset skiljer sig häktet från fängelset. Den intagne i ett häkte betraktas som oskyldig.
• Restriktioner: Under tiden i häktet kan åklagaren begära hos domstolen att en häktad ska ha restriktioner, som kan innebäraatt den inte får ta emot besök eller läsa tidningar, att den inte får umgås med andra häktade, att post granskas av åklagaren, att den i vissa fall inte får se på TV eller lyssna på radio.
• Den häktade får restriktioner när utredningen om det misstänkta brottet kan försvåras om den häktade får ha kontakt med yttervärlden.