Nej, allt umgänge med tonåringar är inte struligt. Något Johan Sundelin tycker är viktigt att framhålla. Den lite större och mera självständiga killen eller tjejen kan vara alldeles fantastisk att få umgås med.

Hade du hittat det där hejdlöst roliga Youtube-klippet utan tipset från din tonåring? Lärt dig gilla den där Dead by april-låten eller vetat vad The Hills är? Och nog är det härligt att ha plötsligt ha en halvstor person hemma som både kan klippa gräsmattan och koka spaghetti.

Men ofta blir det jobbigt - också. För det är stora förändringar familjen ska gå igenom och nya frågor som ska tacklas. Plötsligt har den där goa ungen ett humör som svänger så vem som helst kan bli yr. Sur och avvisade ena stunden, pratsjuk och kramig den andra. Det kan fräsas, skrikas och sväras. Den ena konflikten avlöser den andra. Samtidigt är mamma och pappa mitt i karriären, de egna föräldrarna har börjat bli skröpliga och kanske är man inne på sin andra eller tredje familjebildning.

Lätt för tonårsföräldrar att känna att de bara vill gå och gömma sig. Men att börja dra sig undan är det allra största misstag man kan göra:

- Det är nu du som vuxen behövs som allra mest! säger Johan Sundelin.

I sitt jobb på Familjeforum i Falun möter han många tonåringar med svåra problem och familjer där samspelet totalt har brakat ihop. Så ser det inte ut för de flesta, men några sanningar gäller för alla.

En sådan är just att mamma och pappa måste inse att de är otroligt viktiga för sina tonåringar. Inte luras att tro att de är värdelösa eller inte behövs, bara för att tonåringen behandlar dem så. Föräldrarna måste finnas där lika mycket för den gängliga 15-åringen med målbrottsröst, som för den lilla kille han en gång var.

- En tonåring åker hiss mellan att vara liten och stor. Som förälder måste man känna av det där. Misstolkar man tonåringarnas signaler och tar utbrotten på allt för stort allvar, så överger man dem, säger Johan Sundelin.

- Vad de behöver är ett stabilt bollplank. Någon som ger svar, även om det blir ett "nej". Vad är farligt? Vad är viktigt? Vad är riktigt? fortsätter han.

Bra dialog, samarbete och samspel är det som måste till för att tonårstiden ska flyta så smidigt som möjligt. Därför, menar Johan Sundelin, är frågan "Hur blir man en bra tonårsförälder?" egentligen för sent ställd:

- Om man får en bra tonårsperiod eller inte, hänger mycket på hur det har fungerat tidigare i familjen. Hur har man pratat med varandra? Hur har man tagit hand om varandra och varandras behov?

Tonårstiden är en enda lång förhandling eller dragkamp. På ena sidan tonåringens behov av att växa och bli mer självständig, på den andra föräldrarnas ansvar och omsorger. För mamma och pappa är det flexibilitet som är nyckeln.

- Här gäller det för de vuxna att hänga med i utvecklingen. Och gör man det får man vara med om en både inspirerande och härlig tid, säger Johan Sundelin.

- Det som händer är att tonåringarna ger sig ut i världen och hämtar upplevelser och inspiration. Sedan kommer de hem och utmanar dig. En tid av frågor, omprövning och diskussioner. Nog så utvecklande även för en förälder, fortsätter han.

Tonårsbarnen är alltså en tillgång både när det gäller att lära oss nya saker om världen och om oss själva. För ingen är så bra på att hitta ömma punkter hos vuxna. Det gäller att kunna stå för sitt liv och vad man tycker. Och om inte - kanske dags för en förändring.? Tonåringen är väl värd att lyssna på.

- Har man själv haft det jobbigt och är olycklig och osäker, kan det bli extra tufft att vara tonårsförälder, säger Johan Sundelin.

Yttre påfrestningar som trångboddhet, ont om pengar, arbetslöshet gör naturligtvis inte heller saken lättare.

Viktigt är också att hitta sina nya roller. Föräldrar kan ha minst lika svårt att frigöra sig, som tonåringen själv.

- Man är inte den där idolen längre. Bekräftelsen att man är en bra förälder kommer man inte få från barnen - förrän långt senare. Den får man skaffa sig på annat håll. Ännu ett skäl till att det är viktigt att leva ett bra liv och ha andra supportrar som kan tala om för en att man duger, säger Johan Sundelin.

Johan Sundelin poängterar att föräldrar måste våga ta emot den nya hos barnet, se det och godkänna det:

- En del familjer stelnar. Allt fungerar jättebra när barnen är små, men när tonåringen klappar på dörren och behöver andra föräldrar, blir det väldiga konflikter. Det här är en tid när både barn och föräldrar måste "uppgradera" varandra.

Kommunikation är viktig i alla bra relationer - även här. Och att bara springa förbi varandra i hallen, aldrig sätta sig ner tillsammans och äta middag, till exempel, är ingen bra idé.

- Att inte prata med varandra är lägga grunden till många problem i familjen, säger Johan Sundelin.

- Det är viktigt för tonåringen att det finns ett ställe där de kan få landa och prata, processa och begripa allt som händer under dagen, fortsätter han.

Alla nya beteenden hos tonåringen är inte roliga eller intressanta och vissa saker känns jobbiga att prata om - både för föräldrarna och för tonåringen. Här menar Johan Sundelin att vi måste utmana vårt eget motstånd.

- Det är viktigt att vara öppen även för det som är jobbigt och kunna dela även det. Det är bättre att få veta det som är svårt, än att leva i någon naiv dröm om att det inte finns några problem, säger Johan Sundelin.

Många unga tycker att det är lättare att prata med någon utomstående - kuratorn, skolsköterskan eller en kompis mamma, än med sina egna föräldrar. Men Johan Sundelin trycker på hur viktigt det är att en tonåring som har det riktigt tufft får hjälp att att närma sig föräldrarna igen, inte glida ännu längre ifrån dem.

- I familjen måste man vända sig till varandra när det uppstår problem, inte från varandra. Stödsamtal som sker öppet är helt okej. Men ju mer man går till andra och pratar desto längre är vägen tillbaka till föräldrarna.

• 10 tips till mamma och pappa
• Tonåringar är inte från Mars. Men ibland kan man behöva lite hjälp att förstå varandra bättre. Här har vi samlat några bra tips från en rad experter.
• Lyssna! Tonåringen har ofta bra saker att säga, lyssna på dem! Och var så säker på att dina tonåringar lyssnar på dig, även om det inte verkar så. Försök att inte värdera och kommentera allt du får höra.
• Visa respekt! Betyder inte att du ska tassa på tå för en odräglig tonåring. Men respektera honom eller henne som en självständig person. Ge inte order. För inte krig mot tonåringen om kläder, smink och musik. Kritisera inte för mycket. Kanske kan du lära dig något nytt istället. Ju äldre tonåringen blir, desto mer måste han eller hon få ha sitt liv i fred. Det är helt okej att inte veta allt om sina barn. Det viktiga är att man får veta det man behöver veta.
• Uppmuntra! Uppmärksamma allt som går bra och fungerar, och se till att hitta positiva saker även under motigare perioder. Har 15-åringen hängt upp handuken för en gångs skull? Tala om att du tycker det är trevligt. Uppmärksamma nya sidor hos barnet: "Vad kul att du har börjat …"
• Håll dig lugn! Ja, det är svårt när tonåringen gapar och skriker. Men försök åtminstone ta några djupa andetag innan du skriker tillbaka. Ingen vinner på att ni uppför er som tonåringar båda två. Tänk på vad serietidningsbjörnen Bamse säger: "Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll." Som förälder ska du vara både större (mer mogen), starkare (mer stabil) och snällare än ditt barn…
• Skydda! Sex, skolan, droger, kompisar, internet, mat, träning, mobilräkningar... Tonåringen behöver din hjälp att hantera livet och vardagen. Men det finns tyvärr inget facit. Varje förälder eller föräldrapar måste helt enkelt komma fram till vad just de tycker i olika frågor. Säg ja när du kan och nej när du måste. Prata er fram till gränserna tillsammans med tonåringen. Då blir det också lättare att säga nej när det verkligen behövs.
• Samarbeta, samarbeta, samarbeta. En fjärdedel av alla tonåringar har skilda föräldrar. Det betyder att de måste gå igenom en jobbig process på två olika ställen. Något som ställer extra stora krav på att mamma och pappa kan samarbete även efter skilsmässan. Det finns kurser, utbildningar och hjälp att få, om man inte klarar det.
• --------------------------------
• "Du är ju helt hopplös…" - några tips om kommunikation
• Mycket av tjatet och tjafset hemma i en tonårsfamilj handlar om praktiska saker. Om du vill ha något gjort:
• Fastna inte i hur det "borde vara": "Det är väl alldeles självklart att alla hjälps åt hemma, till exempel med att ta ut soporna". Att vara förbannad över att vissa saker inte är självklara för tonåringen, är ingen bra början.
• Avbryt helst inte tonåringen mitt i någonting. Om man gör det, kan man pröva att visa att man förstår att man avbryter: "Jag märker att jag stör mitt i Guitar hero, men jag skulle vilja be dig om en sak…"
• Ska man be tonåringen göra något som han eller hon inte gillar kan man testa att börja med: " Jag ska be dig om en sak som jag vet att du ogillar men som jag behöver hjälp med." Ge tonåringen tid och utrymme att ställa om sig. Och när det motvilliga "Okej, då…" kommer, så håll inne med alla irriterade kommentar av typen: " Ska du låta så där ovillig får det vara".
• Kolla om budskapet gick fram. Det där grymtande till svar kanske inte alls betyder att tonåringen hörde vad du sa. De betydde kanske: "Stör mig inte, jag håller på att gå upp i level på dataspelet"?
• Ha som utgångspunkt att din tonåring innerst inne vet att det du ber om är rimligt, men aldrig kommer att erkänna det för dig.
• Försök spara diskussionen om de riktigt heta frågorna till rätt tillfälle. Låt upprörda känslor svalna.
• Ta chansen! Ta chansen att prata när du märker att det är läge. Det kan ofta vara när man gör något annat som är på väg i bil eller ser på tv tillsammans. Tar den tysta och tillbakadragna tonåringen initiativet till att prata, släpp allt annat. Nästan alla tonåringar vill faktiskt diskutera med sina föräldrar.
• Prata med andra. Prata med andra tonårsföräldrar. Det är ett sätt att utbyta erfarenheter och få hjälp med att se det positiva, allt det som faktiskt fungerar bra hemma.
• Nu är inte för alltid. Det kan underlätta om du ser din tonåring som någon som utvecklas, som är på väg och lär sig. Det kommer inte alltid att vara så här.
• -----
• FÖRSÖK ATT INTE.. ... vända ryggen till. Som mamma eller pappa får du inte låta dig avvisas. Inte bli så sårad eller kränkt att du överger tonåringen. Ditt jobb är att vara stabilt bollplank.
• ... tjata för mycket. Välj dina strider.
• ... fastna i misslyckanden. Tonåringar utvecklas så mycket att det är viktigt att du kan ge dem en ny chans, även om något gått fel tidigare.
• ... fastna i prestige. Det kanske inte alls är viktigast att du alltid får som du vill, bara för att du är vuxen. Lyssna på vad barnet säger och ha en dialog. Det kanske är du som har fel den här gången.
• ... ha en massa dåligt samvete och skuldkänslor. Sanningen är de allra flesta klarar föräldrarollen alldeles utmärkt. Att vara vanlig människa och lita på sin egen förmåga räcker långt, även om man då och då inte är så konsekvent. Konflikter i familjen betyder inte att man är en misslyckad förälder. Tänk på att där barn känner sig trygga, vågar de också vara för jävliga…
• Källor: Tampas med tonåringar av Björn Wrangsjö (Natur och kultur), Lita på din tonåring av Ingegerd Gavelin (Prisma), "Älskade förbannade tonåring" av Birgitta Kimber och Virginia Molgaard (Natur & kutlur förlag) Malin Alfvén, Malin Bergström, Johan Sundelin, alltombarn.se, m fl.-