Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var finns Gud?

Annons

Länge har vi föreställt oss det gudomliga som något ovan där. Utanför oss själva och bortom skapelsen. Även om vi ibland skämtar över föreställningen om Gud som en skäggig gubbe som sitter på ett moln så har vi tänkt oss Gud som upphöjd, bortom och utanför oss själva. Vi har byggt våra altaren och format våra heliga platser dit vi sökt oss för att rikta blicken uppåt och tillbe en Gud i det höga.

Mer och mer har människor kommit att flytta in gudsbilden inom sig själva. Som något inom oss var och en. Förställningen är alls inte obiblisk. Enligt bibelns skapelseberättelser är vi skapade av Gud till Guds avbilder. Gud blåser liv in genom människans näsborrar och hon blir en levande varelse. Gud är andedräkten, vinden, det liv som gör oss levande.

Det här påverkar vår egen självbild när vi erfar att vi är bärare av det gudomliga i vårt eget inre. Vi blir liksom större, stoltare, vackrare. Vi är Gudsbärare, var och en.

Denna förändrade föreställning kanske kan få många goda följder till exempel för hur vi ser på oss själva och varandra. Kanske det heller inte längre blir intressant att tala om frälsning och omvändelse. Snarare blir det mer relevant med ord som bekräftelse och fördjupning. Bekräftelse på den jag är och den vidunderliga rymd som finns inom mig. Och fördjupning genom att vistas och bekanta mig med denna inre gudomliga rymd.

Det finns en dragkamp mellan de båda föreställningarna: Å ena sidan Guds upphöjdhet och överordning över människan. Å andra sidan Gud inom oss och därigenom vår egen storhet. Ibland får jag känslan av att de som pläderar för Guds höghet och människors underordning och lydnad kräver detta hos andra. Därför att det kan vara svårt att hantera myndiga och självständiga människor.

Men ser vi på Jesus så möter vi en gestalt som aldrig krävde människors underordning. Han mötte kvinnor som män i respektfullt och ömsesidigt möte. Han ville att de skulle tänka och välja själva. Och innan han lämnar sina vänner talar han om den ande som ska vara hans fortsatta närvaro i och bland människor. Till vägledning, tröst och hjälp. Gud inom oss. Till myndighet, växt och fortsatt gudomlig närvaro i världen. Till ansvar för varandra, oss själva och hela skapelsen. Kanske till och med som Guds nödvändiga medarbetare. Vad tror du?

Annons
Annons