Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vänsterns stora svek

Ledare

Identitetspolitik tillåts skymma jämlikhetsideal

Annons

Här är inte grek eller jude, slav eller fri, man och kvinna (Galaterbrevet 3:28), I look to a day when people will not be judged by the color of their skin, but by the content of their character. (Martin Luther King Jr), Det finns inte vi och dom – det finns bara vi! (Olof Palme).

Från Jesus till idag har ledordet för vänstern varit alla människors lika värde och att alla människor ska bedömas utifrån vilka de är och inte utifrån börd, ras eller annan bakgrund. Det har märkts i kampen för allmän och lika rösträtt, en sammanhållen skola och i kamp mot rasism och diskriminering. I de länder där vänstern varit framgångsrik har detta varit ett moraliskt budskap som de flesta människor sympatiserar med. I grunden finns det få som tycker att vi ska sortera skolor eller sjukvård utifrån ras, kön eller inkomst.

Det finns dock länder där vänstern valt en annan strategi och snarare blivit en koalition för olika grupper som tävlar i att beskriva sig som svaga eller offer som behöver särskilda rättigheter. Det har sällan varit framgångsrikt. Många svenskar uppskattade den amerikanske pastorn Jesse Jacksons regnbågskoalition som försökte samla alla grupper i USA som på olika sätt var missgynnade. Det få tänker på är att Jacksons försök inte var särskilt framgångsrika. Tvärtom innebar det att gruppen vita manliga arbetare, som sakpolitiskt hade mycket gemensamt med de som Jackson samlade, kände sig bortvalda. Inte sällan beskrevs just dessa som ”överheten” eller ”problemet” som politiken borde lösa.

Tyvärr ser vi dock allt fler tecken på en svensk vänster som snarare lyfter fram offer och ställer grupper mot varandra än som försöker argumentera utifrån alla människors lika rätt och värde. Tydligast under Almedalsveckan där miljöpartiets Åsa Romson föraktfullt talade om ”vita, heterosexuella, medelålders män”. Att sedan de flesta vita, heterosexuella, medelålders män har betydligt sämre ekonomi och mindre inflytande över sitt liv än välutbildad övre medelklass som Romson talade hon inte om.

Romson är dock ett resultat av den identitetspolitik som är förödande för mycket av dagens vänsterdebatt. I den värderas människor och deras åsikter inte utifrån vad de tycker och tänker utan utifrån vilken grupp de tillhör. I Dala-Demokraten angrips moderaten Hanif Bali av Ida Ali-Lindqvist för att vara ett offer för "vitheten" och mer eller mindre en förrädare mot ”rasifierade” personer och miljöpartisten Kurdo Baksi liknar Bali med polismördaren Jackie Arklöv. Är det någon som tror att Ali-Lindqvist eller Baksi hade gjort dessa angrepp på en moderat som hette Pettersson? Som sakupplysning tycker jag väldigt sällan som Bali och har ofta varit kritisk mot honom, men att angripa honom utifrån hans hudfärg är inget annat än rasism. Kritisera gärna hans åsikter, men kalla honom inte för ”Onkel Tom” bara för att han är en invandrare med högeråsikter. Det är lika fel som att säga att en framgångsrik kvinna gått ”sängvägen” eller att välja bort någon för att deras bakgrund är ”fel”.

Ett problem med identitetspolitiken är att den begränsar en människa utifrån dess bakgrund. Det är vårt kön, hudfärg eller sexuella läggning som identifierar oss. Det skapar också konstiga diskussioner om vilken identitet som är viktigast. Jag förnekar inte att både historiens och dagens Sverige innehåller både diskriminering och orättvisor som ofta drabbat exempelvis kvinnor, utlandsfödda och hbtq-personer, men även arbetarbarn och glesbygdsbor. Allt detta är fel men lösningen är inte att tala om offer utan att bekämpa fördomar och skapa lika förutsättningar. Med identitetspolitikens logik skulle inte Hjalmar Branting kunnat leda en hunsad arbetarklass, president John F. Kennedy slåss för de svartas rösträtt eller politiker som Mona Sahlin och Birgitta Ohlsson vara ledande i att bekämpa diskriminering av hbt-personer.

För mig handlar vänsterpolitik – när den är som bäst – om det som Branting definierade som socialdemokratins mål: ”Att alla människor ska kunna uppfylla sina bästa stämningars längtan”. Det vill säga att det inte ska vara börd eller bakgrund som styr om en människa kan uppnå sina drömmar eller inte. Vare sig dina föräldrar jobbade i gruvan i Grängesberg, var direktörer i Stockholm eller kom till Sverige som flyktingar är du lika mycket värd och ska bedömas utifrån dina egna handlingar, och ha samma möjligheter att leva dit liv som du vill och uppnå dina drömmar.

Självklart finns det rasism, diskriminering och fördomar som måste bekämpas. Men inte genom att ställa grupper emot varandra utan för att det är hinder för att alla människor ska kunna utvecklas och avsteg från det viktigaste – att vi alla är människor och lika mycket värda! En politik som skulle kunna sammanfattas med Thomas Jeffersons ord "equal rights for all, special privileges for none".

Annons
Annons
Annons