Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välfärdsvägen

Annons

Varje dag går jag en promenad. Tankarna flyger fritt där jag traskar fram på stadens gator. För någon månad sedan kom en märklig syn för mina ögon. Jag insåg plötsligt att jag vandrade på sinnebilden av välfärdsvägen.

En gång, när denna gata anlades, var den säkert väldigt fin och jag gissar att det var någon gång på 60-talet. Svart asfalt, fint rundade trottoarstenar i cement och en liten bit högre belägen än själva vägen, en fin asfalterad trottoar.

Nu såg jag vad det blivit av välfärdsvägen.

Långa sprickor, mitt i gatan. På sina ställen nödtorftigt reparerade med någon sorts tjära. Jag tänkte att det är så här det har blivit med skolan. De tydliga sprickorna i bristande kunskaper hos våra barn och de taffligt lagade revorna var sinnebilden av brist på lärare eller tröttkörda lärare. Men det går att ta sig fram om man är vaksam.

Lite senare upptäckte jag att trottoarstenar saknades på sina ställen. Ibland var de helt försvunna med ett gapande hål eller också låg de slarvigt på tvären en bit ut på gatan.

Här har vi åldringsvården, tänkte jag. De saknade stenarna är de nedlagda ålderdomshemmen. De lösa, slarviga stenarna får beteckna servicehusen som sakta men säkert försvinner. På sina ställen var trottoarstenen lagad, dock utan sten. Man hade gjort en fyllning efter den saknade stenen med enbart asfalt.

Här har vi hemtjänsten som inte håller i längden. Till vintern när snön kommer, ryker den nya asfalten all världens väg när snöplogen kommer.

På trottoaren breder ogräset ut sig. Ingen håller efter och på sina ställen kan man bara skönja att där en gång legat asfalt. Så är det med vår sjukvård. Akutmottagning och avdelningar försvinner; allt slukas av den centraliserande kolossen Falu lasarett.

Och plötsligt, mitt i vägen, har en stor grop grävts upp, antagligen för att reparera någon ledning i marken. Gropen återfylldes med grus men någon asfalt hade inte lagts dit.

Och så behandlas vi patienter. Det finns inte pengar att göra oss riktigt friska och starka innan vi skickas hem även om vi fått vår krämpa nödtorftigt lagad.

På sina ställen har asfalten brutits upp och ny asfalt är ditlagd. Vissa saker inom sjukvården har bytts ut mot nya och moderna hjälpmedel, men helhetsbilden blir ändå inte bra.

Att välfärdsvägen är ett lapptäcke framgår med all önskvärd tydlighet.

Annons
Annons