Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Peter Santesson: Varför rasade inte medierna över Svenska insitutets åsiktsregister?

Ledare

Annons

Krönikören Peter Santesson arbetar till vardags som analyschef på Demoskop.

Det har varit svårt att läsa om Svenska institutets (SI) göranden och låtanden den senaste månaden utan att gnugga sig i ögonen. Saken gäller ett twitterkonto, @Sweden, som myndigheten driver för att marknadsföra Sverige. Kontot är en nätkanal med tiotusentals läsare. Det lånas ut till udda svenskar av alla de slag, som under en vecka utses till curator då de får skriva vad de behagar. Det blir ofta skruvat, i så vilt blandade riktningar att @Sweden har väckt uppmärksamhet internationellt.

En vecka ville den tillträdande curatorn göra något åt hatiska meddelanden som skickas till @Sweden-kontot. Med sig hade hon en spärrlista på hela 12 000 användarkonton som hon på oklar grund menade utgjorde det hatspridande slaskvattnet bland twitteranvändarna. Listan importerades till kontots inställningar och blockeringarna infördes. Curatorerna kan vara knepiga, men saken gäller vad den statliga myndigheten gjorde när veckan var slut.

Myndigheten behöll curatorns blockeringslista och utestängde permanent de 12 000 blockerade användarna från kontot – en del av den statliga myndighetens verksamhet – med argumentet att de ofta kunde utgöra högerextrema eller nynazistiska våldshetsare. Listan innehöll exempelvis riksdagsledamöter, Bill Gates, ambassader, andra länders utrikesdepartement. Curatorns privata egensinnigheter adlades till svensk myndighetsutövning – och ett förmodligen olagligt åsiktsregister hade upprättats.

Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke, vd för Utgivarna, skriver kritiskt att: ”myndigheten gör därmed hennes (curatorns) register till sitt. Subjektiva privata värderingar blir subjektiva offentliga. Kravet på saklighet och opartiskhet överges.”Snurrigheterna hade bara börjat. Det regnade anmälningar till JO och Datainspektionen. SI kovände och plockade bort blockeringarna helt. Alltid något.

Men när bland annat en journalist begärde ut den kontroversiella listan meddelade SI att listan nu hade gallrats och förstörts. Myndigheten beslöt alltså att förstöra den centrala dokumentationen i ett aktuellt ärende som var föremål för besvärande debatt och möjligen snart även rättslig prövning.

Nils Funcke är en man med ordning på sina principer och hans kritik mot SI är knivskarp. Men han är en alltför ensam blomma på stallbacken. Från det stora Mediasverige har ramaskriet uteblivit. Det är mest de drabbade och deras fränder som är förbannade. Saken verkar vara något som många tycker att, äsch, SI nog ska kunna få komma undan med.

Varför ställer sig inte landets journalister upp och vrålar när en myndighet sopar spåren genom att stoppa sina mest genanta allmänna handlingar i papperstuggen?

För att syftet skulle ha varit gott? För att de registrerade känns sådär allmänt osympatiska? Men frågan är och förblir i grunden principiell. Myndigheter ska utan undantag styras av lag och saklighet.

Annons
Annons
Annons