Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Panikslaget miljöparti

Annons

Eriksson, med starka egna statsrådsdrömmar, känner regeringsunderlaget gunga under fötterna.

Språkrörets interna brev till partistyrelsen hamnade oavsiktligt hos Stockholms Fria tidning, som föredömligt nog omedelbart publicerade aktstycket.

Efter Miljöpartiets kongress häromhelgen störtdök väljarsympatierna omedelbart till 4-procentstrecket.

I sitt interna brev säger Peter Eriksson ungefär detsamma som många borgerliga och socialdemokratiska kommentatorer under kongressen:

Prilligheter som kraven på "medborgarlön" eller att räntan avskaffas fick många väljare att uppfatta miljöpartiet som konstigt och extremt. I dessa båda frågor fick partistyrelsen stryk av kongressmajoriteten och tvingades ge vika med stor prestigeförlust.

Eriksson skriver: "De två frågorna kommer att hänga kvar och förfölja oss under lång tid."

Språkröret misstänker att miljöpartiet fått stollestämpel på kuppen. Därvidlag är vi starkt benägna att instämma. Han befarar dessutom att alla "betongsossar", som ogillar socialdemokratins samverkan med "ett stolligt, flummigt parti som mycket väl kan åka ur riksdagen", nu får vatten på sin kvarn.

Även härvidlag syns oss språkröret sällsynt klarögt.

Miljöpartiets kongress påminde mest om en lekstuga hos något frejdigt politiskt ungdomsförbund. Inte om en partikongress för ett seriöst riksdagsparti med regeringsambitioner.

Eriksson, som varit kommunalråd och besitter avsevärd parlamentarisk erfarenhet, konstaterar uppgivet:

"Fler och fler verkar anse att våra kongresser är det mest odemokratiska vi har...

...Varför kommer inte till exempel de, som är förtroendevalda i kommunerna som ombud? Orkar de inte? Är det bra att ombuden inte tycks ha förankrat sina åsikter? Är det demokratiskt att sitta och rösta igenom ett partiprogram mening efter mening?

Vore det inte bättre att debattera och rösta om principer och viktiga vägval? Hur kommer det sig att vi ständigt har en misstänksam och negativ attityd i partiet, där förtroendevalda i riksdagen av många betraktas som om de vore fascister, trots att vi har en extremt öppen organisation, där alla har möjlighet att delta?"

I sanning hårda ord av en partiledare (låt vara att miljöpartisternas exemplar av arten tituleras "språkrör").

Peter Eriksson tecknar sannerligen inte bilden av ett regeringsdugligt riksdagsparti.

Miljöpartiet behöver vila upp sig i oppositionsställning under minst en mandatperiod.

HANS LINDQUIST

Annons
Annons