Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nato i Östersund väckte föga intresse

Annons

Nato-mötet i Östersund vållar avslagna reaktioner. Vem bryr sig? Vänsterpartiet tillsammans med en rent kommunistisk sekt som förr hette KPML:r ("r" står för revolutionär) protestdemonstrerade mot Nato med klent deltagande.

Folkpartiets ungdomsförbund, som ivrar för svenskt Nato-medlemskap demonstrerar i stället till förmån för försvarsalliansen Nato.

Merparten väljare bryr sig icke.

Sveriges förhållande till Nato är ett märkligt kapitel. Såväl Tage Erlanders som Olof Palmes socialdemokratiska regeringar ansåg Nato utomordentligt viktigt för det formellt neutrala Sveriges säkerhet under kalla kriget.

I utmärkt samförstånd med den borgerliga oppositionen skaffade man sig försäkringar om snabb militär hjälp från Nato i händelse av ett sovjetiskt anfall. Vilket var mycket klokt. Utan Nato-hjälp skulle vi ha stått oss slätt mot ryssen.

Om detta pratade varken Erlander eller Palme öppet. Allra minst under Vietnamkrigets dagar, då starkt antiamerikanska stämningar präglade socialdemokratins väljarkår.

Kort sagt, samtliga svenska riksdagspartier utom kommunisterna såg Nato som en avgörande faktor för Sveriges frihet och oberoende, även om man formellt förkunnade strikt och sträng neutralitet och förnekade Nato-beroendet.

Vår självgoda, svenska neutralitetsdoktrin har fortfarande ett så starkt grepp om själarna att samtliga partier utom vänsterpartiet, miljöpartiet samt folkpartiet tiger om Nato.

De båda förra är öppet emot. Det sistnämnda är öppet för.

Att regeringen Persson diskret räknar med Nato framgår av det faktum att svenska förband numera samövar med Nato och att Nato-mötet hålls i Östersund.

Ju mer det svenska försvaret nedrustas, desto mer ökar vårt säkerhetspolitiska beroende av Nato och vårt engagemang i Nato.

Således rakt motsatt vad vänsterkantens naiva nedrustningsapostlar och Nato-motståndare föreställer sig.

HL

Annons
Annons