Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

LÖRDAGSKRÖNIKA: Du har ett ansvar att sätta stopp för orättvisor

/
  • Anna Forsberg, lördagskrönikör på DT. F d presschef på Socialdemokraterna. Kommer från Avesta.

Konflikt betyder i grunden ett möte, en kollision, mellan sådant som inte är förenligt. Alltså inte ett krig mellan något som är gott och något som är ont. Inte en tävling i kast med taggig skuldboll. Däremot kan en olöst konflikt leda till just våldsamma sammandrabbningar och smärtsamma upplevelser.

Annons

Olösta konflikter ligger bakom så mycket lidande och sorg. Vad skulle hända om vi vågade se och agera så fort en konflikt dyker upp? Så fort det sker ett möte mellan sådant som inte är förenligt?

Enligt organisationen Friends är årligen 60 000 barn utsatta för mobbning. 20 procent av skoleleverna har blivit kränkta av en annan elev. En av tio vuxna uppger att de någon gång mobbats på arbetsplatsen enligt Arbetsmiljöupplysningen av partsägda Prevent. Många tusentals genomlider ofta i det tysta kränkningar och övergrepp de kommer att bära med sig hela livet.

Den konfliktundvikande kultur vi etablerat gör att både barn, vuxna, arbetsgrupper och par tillåter det oförenliga slå rot och infektera relationerna tills katastrofen är ett faktum. Vi pratar inte om det, nämnder inte det jobbiga utan sopar under mattan tills det inte ens går att gå på ryan längre.

Barn som av vuxenvärlden och i skolan inte lär sig lösa konflikter bär med sig det in i sitt vuxna liv, in på sina arbetsplatser. För barnens skull gäller det att de vuxna hjälper dem att lösa konflikter snabbt, uppmärksamma varje tendens till mobbning så att både den som mobbar och den som är utsatt får lära sig hur man behandlar varandra med respekt.

För det barn som är utsatt för mobbning lär sig – om människor omkring dem inte reagerar – att det är ok att de blir slagna. Att det tydligen är rätt. Vilken sorg att bära med sig genom livet.

I arbetslivet är alla vuxna och kan förväntas ta ansvar för sin egen situation. Men såklart har chefer ett särskilt ansvar att visa ledarskap. Idag accepteras arbetsplatskulturer som innebär kränkningar, mobbning, sexuella trakasserier, och osunda hierarkier.

Ofta undrar jag varför ingen helt enkelt säger Stopp, det är något som inte stämmer här! Hur löser vi detta? Varför reagerar inte medmänniskor, kollegor eller barnens klasskamrater när man ser att någon far illa. I ett tidigt skede kanske ett Men vänta nu… vad håller ni på med? gör en enorm skillnad.

Konflikträdslor hindrar oss från att kunna ställa saker till rätta medan en lösning fortfarande är möjlig. Det gäller både i den lilla familjen som i den stora världen.

Som barn såg jag mobbning ske och tog ställning för den som blev mobbad. Av vuxna på skolan fick jag rådet att hålla mig på avstånd för att själv inte drabbas. Det gjorde mig oerhört besviken men gav insikten att bara jag själv kunde fatta beslutet att stanna vid hens sida.

Vem kan du ta ställning för idag? Vilken konflikt vågar du möta medan det fortfarande bara är två pusselbitar som inte passar med varandra just nu.

Annons
Annons
Annons