Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

LISA MAGNUSSON: Julian Assange har förvandlat WikiLeaks till en samling pojkrumshaverister

+
Läs senare
/
Ledare

Tänk dig ett ideellt visselblåsarprojekt som avslöjar maktmissbruk och korruption. Som till exempel slår larm om folkrättsbrott, bankernas skumraskaffärer och storföretagens miljöförstöring. Vore inte ett sådant projekt en strålande idé?

Just detta var också syftet med WikiLeaks.

Tyvärr har internetorganisationen förvaltat sitt stolta uppdrag med rent förskräckande nonchalans. Inte bara har den slarvat med säkerheten kring känsliga dokument. Den har dessutom upprepade gånger tagit ställning i kontroversiella frågor som inte har med kärnverksamheten att göra. Numera framstår den mest som en samling pojkrumshaverister.

Problemen är framför allt relaterade till Julian Assange. WikiLeaks började som ett kluster av samverkande aktivister och journalister, men blev snart synonymt med denna enda frontfigur. Därför har organisationen inte bara kommit att stå, utan också falla, med honom.

År 2010 anklagades Julian Assange för våldtäkt och sexuella övergrepp på två svenska kvinnor. I samma stund förvandlades WikiLeaks med tillhörande svans till hans privata propagandamaskin som gapar om extremfeminism och honungsfällor, och sprider desinformation om att sex med trasig kondom räknas som våldtäkt i svensk lag.

WikiLeaks säljer tröjor med Julian Assanges ansikte på och pratar om honom som offer för ett justitiemord – trots att han gömt sig på Ecuadors ambassad i London och därför inte ens kunnat häktas, än mindre dömas. Ingen annan än han och de två berörda kvinnorna vet i dagsläget om han har gjort sig skyldig till det han anklagas för.

Samtidigt sitter underrättelseanalytikern Chelsea Manning av ett 35-årigt fängelsestraff för att ha slagit larm om att den amerikanska armén gjort sig skyldig till tortyr, försvinnanden och mord på civila i Irak och Afghanistan – det avslöjande som gjorde WikiLeaks till ett namn.

35 år är ett hårt straff, långt hårdare än vad som utdömts för många riktigt vidriga krigsbrott. Detta kan inte ses som annat än en markering från USA:s sida – särskilt som uppgifterna som Chelsea Manning förde fram inte har lett till ett enda åtal, trots att det finns gott om bevisunderlag, inte minst i form av videor.

Är det någon WikiLeaks borde betrakta som politisk fånge och hjälte, och oupphörligen kampanja för, så är det Chelsea Manning. Istället använder organisationen sina kanaler till att mala på om Julian Assanges privata problem med rättvisan.

Av de drygt 160 uttalanden som WikiLeaks har gjort från sitt Twitter-konto sedan månadens början handlar 147, snabbräknat, om Julian Assange. Chelsea Manning nämns bara en gång. Och hur jag än letar i webbshopen hittar jag inte en enda tröja med hennes ansikte på.

Maktmissbruk och korruption kan uppenbarligen drabba även de mest godhjärtade av idealister. Det är den djupt ironiska läxa WikiLeaks lär.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons