Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

LISA MAGNUSSON: 50 nyanser av kvinnohat

/

Annons

I början tänker man "Ojdå!". I början skriver man fyndiga svar. Orosfjärilar flyger genom magen, för det är en märklig vetskap att en främling sitter och fantiserar om att man ska våldtas och mördas. Man kan bli arg: Med vilken rätt säger du så till mig? Men sedan. 

Sedan blir de allt fler som ger sig på en, och man börjar dra sig för att kolla jobbmejlen, vill inte läsa, vill heller inte prata om det. För det finns ju viktigare problem, och man känner instinktivt att det är ett svaghetstecken att visa att man bryr sig. Den glädjen vill man inte ge dem.

Man märker att man börjar undvika vissa ämnen, censurera sig; det är sorgligt och säger kanske något om det demokratiska tillståndet här i landet. Men man orkar inte. Och alla andra kvinnor man träffar som ingår i något slags offentlighet verkar så trötta.

De behöver inte ens vara politiker eller skribenter. "Jag får mail till min jobbmail där folk önskar att jag får plågsamma sjukdomar och dör som straff för saker mitt jobb har gjort", skriver en statstjänstemannavän som ingår i ett projekt om könsbalans inom it. 

Åh, alla dessa små skadliga partiklar av kvinnohat som genomsyrar ens dagliga miljö.

I Dagens Nyheter berättar studenter och anställda att Handelshögskolan i Stockholm är inpyrt av sexism, och att ledningen inget gör. Det är bara när media till exempel får nys om att kvinnliga kandidater i studentkårsvalet kallas hora som rektorn agerar.

Svenska Dagbladet skriver samma dag att Jan Carlzon, som under många år var vd på flygbolaget SAS, skrockande har sagt i en intervju på tv att man borde börja kvotera in män eftersom kvinnorna håller på att ta över all makt; vi går mot ett matriarkat, höhöhö.

Under Twittertaggen #gamergate blandas unga tjejers dagliga vittnesmål om dataspelsvärldens hot och hat med hån från både anonyma ägg och ansedda manliga experter som är öppna med både namn och bild och som har tusentals följare. 

En 36-årig man i Skåne åtalas för sexuellt ofredande av elva rödgröna politiker, de flesta kvinnor. Till en av dem har han ringt 46 gånger. Sydnytt spelar upp ett inslag där vänsterpartisten Rossana Dinamarca tillfrågas hur hon känner inför hoten, det brister för henne.

Professor Mårten Schultz säger att det speciella med det här åtalet är att det blev av. Vanliga läggs sådana här ärenden ned.

Jag tänker på Marie Curie, hon som blev framstående kemist och fysiker, trots att hon som kvinna egentligen inte ens hade rätt att bedriva högre studier. Den här veckan är det 104 år sedan hon, som första person någonsin, fick ett andra nobelpris.

Mest känd är hon för sin forskning kring radioaktivitet. Radioaktiva partiklar är så små, så små, folk trodde till en början inte ens på att de fanns. Men finns gör de, och även små doser bryter ned kroppen om man utsätts för dem under en längre tid, förstör cellerna, tränger in i ens dna.

Lite så känns sexismen för mig.

Annons
Annons
Annons