Annons
Annons
Annons

Ledare: Dags att resa gärdsgård mot LIF

Ledare

När hockeylag i mindre kommuner ska vara med de stora elefanterna och dansa högre upp i seriesystemet ställs notan för detta ut på småkommunernas skattebetalare. Växjö Lakers är skyldiga kommunen en kvarts miljard. Häromdagen borgade Örnsköldsviks skattebetalare 18 miljoner kronor för ett nytt MoDo-museum.

Men det är ingen tröst för Leksands prövade skattebetalare att det är lika illa eller värre på andra håll.

När det går dåligt ekonomiskt för LIF, och det har det ju med säkerheten hos ett schweiziskt urverk gjort de senaste åren, finns det två ställen LIF-ledningen kan ringa till. Till den lokala sparbanken och till kommunen.

Leksands sparbanks hockeyaffärer ledde nyligen till den värsta kreditsmällen i bankens historia. Det ska bli intressant att se vilka följder det får för bankens ledning när och om ansvar för kapitalförstöringen utkrävs.

Kommunens affärer ställs i dålig dager av SVT:s Uppdrag granskning (UG) som sänds i kväll. Många av uppgifterna har DT lyft fram tidigare, men det har ett värde med en systematisk genomgång av vad som faktiskt hänt i hockeyns ekonomi. Några uppgifter är också helt nya.

Ett program som UG har både journalistiska värden och problem. Av timslånga intervjuer sänds de minuter där intervjuoffren stakar sig eller ger motstridiga och oklara svar.

Komplicerade samband sammanfattas drastiskt. Teser med svag underbyggnad drivs för att programformens dramaturgi arbetar med enkla motsatser.

Det är svårt att sluta upp bakom UG:s envetet drivna linje att förändringar i Leksands skolorganisation som en följd av minskande elevunderlag är hänförliga kostnader för hockeyn.

Men det blir förstås bra tv att påstå det.

Samtidigt är det uppenbart att UG gjort ett gediget grävjobb i Leksand, en kommun där en kvävande konsensus om hockeyns betydelse råder, med en kommunledning beredd till tveksamma affärer till hockeyns fromma.

DT:s ledarredaktion pekade i december på den utpressningssituation som kommunen försatt skattebetalarna i i förhållande till hockeyn.

När LIF-ledningen ringer och förklarar att nu är det slut på pengar och att om inte nya åtgärder vidtas så blir det konkurs, är det hittills ingen som sagt "Ja, jag hör vad du säger, men vi gav er ju mer pengar förra året? Nu blir det inga mer."

I stället har det blivit mer.

Varje tillfälle, varje kris.

2010, 2011, 2012.

Gång på gång har kommunledningen inte haft något bättre argument för att skruva på pengakranarna till LIF än mer, än att det vore värre att inte göra det. Hur länge håller den logiken? Var går smärtgränsen?

Höjd hyra för istid är ju inget annat än ett förtäckt ökat driftsstöd till ett hockeyaktiebolag - motiverat med att det - just det - skulle bli ännu dyrare i framtiden om kommunen inte höjde stödet.

Det finns ingen lag mot att göra usla affärer, men det har förstås ett politiskt pris att göra det. Ett sådant kommer kommunledningen att få betala för de svindlande affärer med LIF-aktier, skatteflykt och fastigheter som raderat ut betydande delar av skattebetalarnas reala tillgångar.

En gång i tiden ägde kommunen en välskött campinganläggning med årligt överskott. Den är nu såld och i stället fick skattebetalarna... ja, vadå?

På tidigare frågor från DT har kommunledningen förklarat att en fastighetsombildning, som innefattade en sammanslagning av campingen och en 164 kvadratmeter stor tomt i centrala Leksand, inte hade någonting med LIF att göra.

UG kan visa att LIF undandrog sig stämpelskatter på en miljon kronor genom detta tillfälliga upplägg och att kommunledningen gav DT helt missvisande uppgifter. Avancerad kommunal skatteplanering för hockeyns bästa, alltså.

UG visar också att kommunledningen såg åt andra hållet när LIF ganska snart bröt det avtal i vilket LIF förband sig att vara långsiktiga ägare till campingen. Kommunledningen är svag, undfallande och utkräver inget ansvar av LIF.

Aktierna i campingen som kommunen vid ett tillfälle hade kvar pantsattes som borgen för ett LIF-lån. UG påstår att detta är i direkt strid med kommunallagen som förbjuder kommuner att upplåta panträtt i egendom som säkerhet för en fordran.

Kommunledningen anser sig ha fått klartecken för upplägget av en jurist som för det första inte alls minns sig haft kontakt med kommunledningen i frågan och för det andra säger sig väl känna till att kommunallagen explicit förbjuder pantsättningar.

UG etablerar bilden av en politisk kultur som inte reflekterar över relationen till LIF. Den tas för självklar och oproblematisk.

En kommunstyrelseledamot (C) tycker inte det är något konstigt att besluta om extra kommunala tillskott till det hockeyaktiebolag som han själv äger aktier i.

En fullmäktigeledamot (KD) tycker inte det är något konstigt att gå upp i talarstolen och plädera för ökat stöd till det hockeyaktiebolag som är skyldigt hans företag pengar.

Så fast sitter politiken i hockeyns knä. Till de vanliga frågorna till politiska partier - vilken skol-, äldreomsorgs-, kultur- och näringspolitik de företräder - måste man i Leksand tydligen lägga vilken hockeypolitik de har.

Kommunalrådet (C) konstaterar att en öppen, principiell politisk diskussion om sammanblandningen av politiska och ekonomiska intressen i Leksand inte finns när det gäller hockeyn. Det är upp till var och en att anmäla jäv. Något som inte någon vid något tillfälle har gjort.

Bristen på debatt och öppenhet upphör förhoppningsvis efter programmet som sänds i kväll. Leksand behöver den här debatten. Och debatten bör leda till att en rågång, gärna med en gärdsgård, dras upp vid Siljan.

Den mellan hockeyn och politiken.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons