Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

KRÖNIKA: Vilken väg väljer M nu?

/
Ledare

Ladorna är tomma, sade finansminister Andersson i veckan. Hon har fått kritik för sitt spetsiga ordval, men budskapet borde egentligen inte vara en nyhet. Fredrik Reinfeldt sade nämligen i stort sett samma sak i somras.

Valrörelsens kanske mest oväntade vändning var när Reinfeldt i sitt sommartal uppmanade svenska folket att öppna sina hjärtan för det ökade antalet asylsökande som nu kommer till Sverige.

På pressträffen inför talet förklarade han för journalisterna att denna nivåökning medför sådana höjda kostnader att det intecknar det mesta av budgetutrymmet under den kommande mandatperioden. Pengarna räcker helt enkelt inte till så mycket mer, sa Reinfeldt. Därav bristen på valfläsk från alliansen.

Spåren av Reinfeldts öppna hjärta syns också i budgetpropositionen som presenterades i torsdags. Den kostnadsutveckling som prognostiseras för de närmaste åren är respektingivande.

Tittar man på utfallet för år 2013 blev statens direkta kostnader 18,3 miljarder kronor (utgifter inom migration och integration). Visserligen en betydande summa, men Sverige har mycket riktigt gjort stora insatser i internationell jämförelse.

Hur bedömer regeringen kostnadsutvecklingen de närmaste åren? För nästa år budgeterar man med utgifter på totalt 33,9 miljarder kronor – en ökning på 7,7 miljarder från 2014 års nivå och 15,5 miljarder upp från 2013 års nivå.

De kommande åren fortsätter kurvan vidare uppåt. År 2017 bedömer regeringen att kostnaderna kommer att överstiga 40-miljardersstrecket och nå en topp på 40,5 miljarder kronor. Alltså mer än en fördubbling sedan år 2013.

Stora tal är alltid svåra att relatera till utan något att jämföra med. Hela rättsväsendet, med polis, domstolar och kriminalvård, kostar drygt 40 miljarder om året.

De sammanlagda anslagen för att underhålla och nyinvestera i statlig transportinfrastruktur (det vill säga vägar, järnvägar med mera) ligger på ungefär 43 miljarder kronor. Kostnaden för hela studiestödssystemet ligger på 21 miljarder kronor.

Man kan säga att migrations- och integrationspolitiken nu kliver upp både en och två viktklasser i statsbudgeten, och tar plats som en av de verkligt stora kostnadspunkterna.

Med en trång statsbudget, som för många bjuder på fler skattehöjningar än satsningar, kan man förvänta sig att det blir en hel del friktion när betydande utgiftsökningar behöver finansieras. Det blir intressant att följa hur allianspartierna, och kanske i synnerhet M, kommer att ställa sig till den här utvecklingen. Möjligheterna till skattesänkningar framstår som tämligen begränsade om de offentliga utgifterna ökar snabbt.

Utvecklingen som skisseras i budgetpropositionen kommer nog att innebära stora förändringar även utanför statsbudgeten, både i politiken och ute i kommunerna.

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons