Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Blir vi lyckligare av mer teknik?

Annons

"Men om ni inte hade dator eller mobil och inte ens en TV? Vad gjorde ni hela tiden?"Den frågan kommer upp då och då från barn på 2010-talet, som råkar höra en farmor eller morfar berätta om sin barndom.

I internets tid, då vi inte fattar hur vi klarade oss utan mobiler, är det spännande att fundera på hur livet var utan tekniken.

Att studera den kommunala förvaltningen i det sammanhanget är också intressant. I dag är det självklart att kommunen har koll på stora delar av våra liv, det finns registrerat var vi bor, vad vi tjänar, vad vi har för familj och behov. Vi klickar in på kommunens hemsida och räknar med att hitta informationen.

Men så är det också ett par hundra personer som sysselsätts i den kommunala förvaltningen i dag i en kommun av Avestas storlek. Min mamma Ragnhild, alltså generationen före mig i min familj, var under några år den enda kommunanställda i vår kommun, som då hette Grytnäs.

Det som i dag är Avesta kommun var då fyra kommuner (Avesta, By, Folkärna och Grytnäs). På den tiden bodde alltså inte skogsboborna i Avesta kommun utan i Grytnäs kommun, karlboborna i Folkärna kommun och så vidare. Avesta av i dag kom till för drygt 50 år sedan, 1967, då alla gick samman.

När Ragnhild anställdes i Grytnäs, som den första kommunförvaltningsanställda, fick hon cykla hem till kommunalnämndens ordförande Carl Rydén i Östanbyn och gräva i kökssoffan. Där låg kommunens ekonomiska redovisning, mantalslängder och protokoll.

De första åren hon arbetade fanns en enda ordförande till alla nämnder - Carl Rydén. 1942 blev det emellertid tre ordförande till tre kommunala nämnder, så nu fick kommunens enda tjänsteman gå hem till tre olika hem för ärenden till kommunalnämnden, fattigvårdsnämnden och barnavårdsnämnden. Efter några år blev det ändå ett kommunalkontor.

När man nu kan deklarera med en knapptryckning efter att ha betalat skatt automatiskt under ett år, är det svårt att föreställa sig att kommunen samlade in skatt direkt från sina invånare på den tiden. Fyra gånger om året samlade man in skatt och folk fick gå till byskolan och betala in skatten. Då fanns inga kontokort, så det var kontanter som gällde.

Ragnhild berättade hur hon vid ett tillfälle inte fick tag på någon bil utan cyklade till en byskola med kassaskrinet på pakethållaren för att få in folks skattepengar. Det var en stor lättnad 1947, när staten började ta in skattepengar direkt från arbetsgivaren.

Man kan reflektera över om teknik har gjort oss lyckligare. Det har definitivt gjort livet bekvämare. Teknik är också tidsbesparande, men sen är det upp till oss själva vad vi gör med den extra tiden.

Ser vi till att umgås mer med varandra och ge barn och vuxna omkring oss lite mer uppmärksamhet? Kanske många gör det, men risken är förstås att vi sitter vid en skärm och stressar på som om vi inte alls hade mer tid.

Annons
Annons
Annons