Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I ett land av fifflare

Annons

För några dagar sedan lyssnade jag på Inga-Britt Ahlenius. Hon talade i det gamla riksdagshusets första kammare, med rötter i det gamla ståndsamhällets tid. I ståndsamhället var det självklart att privilegierna tillhörde de privilegierade, de hade rätten att ta för sig utan insyn, utan påföljd.

Det ämnet som givits Inga-Britt Ahlenius var Har Sverige blivit en "soft" stat?

Innebörden i frågan var om rättsamhället fungerar i Sverige, om regering, departement och myndigheter följer konstitution, lagar och förordningar? Om de är utsatta för kompetent granskning, om de hörsammar rättelser, om påföljder får effekt? Inga-Britt Ahlenius inledde med att korrigera frågan och sade att den handlar inte om Sverige, utan om den svenska staten: Har Sverige fått en "soft" stat? Hennes svar på frågan var ett ja!

Inga-Britt Ahlenius har gjort sig känd på det i och för sig triviala faktum att hon har gjort sitt jobb till punkt och pricka som chef för Riksrevisionsverket. Hon har inte fallit undan för påtryckningar och kohandel. Hon har inte lagt sina ord med politisk korrekthet och bekvämlighet. Hon har tagit konstitution, lagar och förordningar på allvar. Det säger en hel del om vårt samhälle att man kan bli hjälte genom att "bara" göra det som arbetsbeskrivningen föreskriver.

Inga-Britt Ahlenius beskriver en maktens kultur som känner obehag inför den oberoende granskningen. Den slags granskning som inte kontrolleras av regering och riksdag själva, utan har en oberoende ställning. Den nya riksrevisionen har till exempel fått en styrelse av politiker ur riksdagen, vilken riksrevisionen bland annat är satt att kontrollera!

Men den rättskultur som Inga-Britt Ahlenius beskriver möter vi inte bara inom delar av politik och förvaltning, Vi möter den också i ungdomsförbund, näringsliv, fackföreningar, stiftelser, Bilprovningen, Systembolaget och Försäkringskassan. Vi ser på sina håll en moralisk röta.

Gunnar Myrdahls förutsägelse för många år sedan, att Sverige håller på att bli ett land av fifflare, har kommit en bra bit på vägen.

Fram borde därför träda ett ledarskap inom alla berörda politiska organ, myndigheter, stiftelser och företag som har modet att säga vad vi alla andra ändå ser "vi har gjort fel". Huvudmännen måste ta sina egna i örat, inte bara i de argument som kan säkra fortsatt maktinnehav, utan också i argument om vad som är rätt och fel.

Annons
Annons