Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Henrik Johansson: Stoppa gärna näthatet, men "ägaransvar" för mobiltelefoner och datorer är bara otäckt

Annons

Krönikören Henrik Johansson är Avestabo, facklig ombundsman, ideologisk men ej partiaktiv socialdemokrat och en av grundarna till Inte rasist, men...

I förra veckan lämnade organisationen "Make Equal", som verkar för jämställdhet mellan män och kvinnor, en kravlista till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP). Denna innehöll fem punkter för att motverka näthat. Flera av kraven fick mig att reagera, framför allt att organisationen vill ha ett så kallat "ägaransvar" för datorer och mobiltelefoner i Sverige. Alltså att du är ansvarig för brott som begås med din dator eller telefon, även om du vid tillfället själv inte haft kontroll över den.

Exakt hur Make Equal menar att ett ägaransvar skulle se ut och fungera i praktiken framgick inte av kravlistan, så jag försökte få dem att utveckla sina tankar. Framför allt ville jag veta om de verkligen förstod vilken dramatisk förändring av rättsordningen förslaget skulle innebära.

Det är ju i ärlighetens namn ganska lätt att stjäla en telefon eller dator och sedan begå mängder av brott. Är det alltså tänkt att man ska riskera straff – ja, åka i fängelse! – när man ju själv är den som blir utsatt för ett brott? Och om brottet ska kopplas till enheten, inte enbart till personen som utför handlingen, så undrar man ju om organisationen också tänker sig att det ska finnas någon typ av straff för allmän oaktsamhet. Om nu datorn och telefonen i sig är så farlig känns det ju logiskt. Böter för att man går på toaletten och lämnar en telefon eller dator obevakad och på så sätt öppnar upp för brott?

Direkt otäckt blir förslaget när man inser att ett ägaransvar, för att fungera i praktiken, skulle kräva ett statligt register över människors digitala enheter (ungefär som ett bilregister). Hur ska man då garantera anonymitet för människor som faktiskt behöver det?

Till sist fick jag ett intetsägande svar från Make Equal: "Vi kommer alltså ägna de närmaste månaderna åt att tillsammans med andra diskutera detaljer samt förtydliga vissa saker och där tar vi med dina synpunkter."

Tala om snömos! Det låter som att man inte inser vilket drastiskt förslag det är man lagt på bordet hos landets demokratiminister.

Tyvärr slutar det inte där. För hur uppträder vår demokratiminister Alice Bah Kuhnke när hon mottar kraven? Jo, med ett brett leende iförd ett stort halsband med Make Equals logotyp poserar hon tillsammans med organisationens främste företrädare hållandes i kravlistan. En kravlista som borde få varje demokratiminister att rynka på pannan och ställe en hel del följdfrågor innan man ger ett fototillfälle som skriker tummen upp.

Missförstå mig inte, jag är väl medveten om att det finns en hel del intresseorganisationer som får inflytande inom politiken. Det är en del av den svenska demokratin. Däremot ska inte en minister – oavsett om det är Svenska Jägareförbundet, Skattebetalarnas förening, RFSL eller OKQ8 – göra sig till reklampelare för den organisation som just ställt krav på vår regering.

Det ser helt enkelt jävligt illa ut, framförallt om konsekvenserna av kraven kan komma att omdana svenska rättsprinciper...

Annons
Annons
Annons