Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Emma Jaenson: Lärare som drunknar i dokumentatiovskrav är värsta sortens slöseri

Annons

Det är lätt att förstå fackbasen Gunilla Norströms frustration över politikernas undfallenhet.

Den administrativa bördan och byråkratiseringen har ökat inom många yrken i samhället, inte minst i skolan. Vilket tar tid och energi från kärnuppgifterna, och skapar ökad stress.

I DT den 2/9 beskriver Gunilla Norström, ordförande för Lärarförbundets i Borlänge, att hon pendlar mellan ilska och uppgivenhet inför makthavares undfallenhet att göra något åt skolan. I Tidningen Skolvärden den 9/8 rapporterades att lärarbristen kommer bli extra akut i Dalarna. Och i Lärarförbundets årliga rankning av landets skolor under 2016 hamnade Borlänge kommun på plats 286 av 290 kommuner.

Norström hävdar att en av anledningarna till lärarbristen är att vissa funktioner inom skolan har rationaliserats bort. Hon beskriver att nedskärningar i slutet på nittiotalet såg till att många stödfunktioner - som kuratorer, vaktmästare och sjuksköterskor - försvann. Flera orsaker har pekats ut som bärande: de stora nedskärningar som följde 70- och 80-talens ekonomiska kriser, 90-talets ökade fokus på resultat- och målstyrning och kommunaliseringen av skolan.

Många av de uppgifter och den administration som sköttes av kringpersonalen hamnar numera på lärarna. En utveckling som oundvikligen har gått ut över undervisningen, och enligt Norström föranlett en successivt ökad arbetsbörda och stressnivå inom lärarkåren. Det handlar ofta om arbete som syftar till att effektivisera verksamheten, men som ofta resulterar i det motsatta. Kärnuppgifterna konkurreras ut, och det mätbara - alltså det en myndighet kan se, tar över.

Det har blivit högre krav på att dokumentera närvaro, man har infört individuella utvecklingsplaner för varje elev, och det läggs en hel del tid på planering, att skriva omdömen, och att förbereda inför betygsättning.

I en undersökning från 2016 av läroplattformen Canvas, uppges att en hel dag av en lärares arbetsvecka läggs på olika administrativa sysslor som dokumentation, rapportering och uppföljningsarbete. Byråkratiseringen tenderar dessutom att självreproduceras . Mer administration krävs hela tiden för att kunna hantera den ökade dokumentationsbördan, med nya policydokument för effektivisering, och nya strategier och system som syftar till att förenkla. En övertro till IT-systemlösningar tenderar dessutom att skapa ännu mer tidsförlust. Det blir en snöbollseffekt.

Decentraliseringsåtgärder försvaras ofta genom närhetsprincipen, att besluten ska tas så nära verksamheten som möjligt. Men i kommunaliseringsprocessen av skolan verkar staten ha lyckats med det omvända.

Det är en märklig prioritering – att lärare, läkare, sjuksköterskor och poliser efter en lång utbildning ska arbeta med att dokumentera saker i olika krångliga system. Tid är som bekant pengar, och denna ordning leder till resursslöseri av den värsta sorten.

Det finns inget som tyder på att mer byråkrati har förbättrat skolan. Låt lärare vara lärare. Utred möjligheten att tillsätta fler stödtjänster, och se över dokumentationskraven. Nu.

Annons
Annons
Annons