Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Emma Jaenson: Flummet måste bort från lärarutbildningen

Annons

Högskoleminister Helene Hellmark Knutsson (S) är ansvarig för lärarutbildningen.

Nyligen utkom Riksrevisionen med en granskning av två av de senaste stora skolreformerna, Karriärstegsreformen från 2013 och Lärarlönelyftet från 2016. Rapporten visar att lönerna har höjts något, men också att splittringen inom lärarkåren ökat. Fortsatt råder akut lärarbrist, inte minst i Dalarna.

När läraryrkets förlorade status diskuteras så nämns ofta kommunaliseringen under 90-talet och den dåliga löneutveckling som följde som betydande orsaker. Men problemen går längre tillbaka än så. Sedan 60-talet har skolan genomgått ett stort antal reformer, som syftat till att göra den mer jämlik. Utfallet har blivit det motsatta. Skolan präglas allt mer av skillnader i skolresultat mellan barn med olika socioekonomisk bakgrund, vilket inte minst framkom av den senaste Pisa-undersökningen.

Även lärarutbildningen hade sina glansdagar innan reformhysterin satte in på 60-talet. Dagens Nyheter visade i en genomgång 2013 att studenterna på lärarutbildningen har sämre betyg från gymnasium och högskoleprov än någon annan tidigare generation av lärarstudenter. Av Riksrevisionens rapport framgår att även om antalet sökande till lärarutbildningen ökat på senare år så kan Karriärstegsreformen inte anses ha burit någon större frukt. Det är inte reformen i sig som ökat antalet sökande och de sökande har heller inte blivit mer kvalificerade, konstaterar revisorerna.

Enligt skoldebattören Isak Skogstad, tidigare ordförande för Lärarnas Riksförbunds studerandeförening, får lärare för dålig utbildning i det praktiska utövandet i klassrummen (tidskriften Kvartal 24/7). Detta är särskilt problematiskt då det samtidigt kommer täta rapporter om ordningsproblem i skolan. Skogstad menar också att de teorier som lärs ut vid lärarutbildningen inte heller är förankrade i vetenskaplig forskning om hur barn faktiskt tar till sig kunskap på bästa sätt. Lärarutbildningen färgas i stället av abstrakta pedagogiska teorier utan vetenskaplig tyngd. Exempelvis tycks det helt gått utbildningen förbi att hjärnforskningen kommit till flera banbrytande slutsatser de senaste decennierna. Bland över 400 titlar som används på de utbildningsvetenskapliga kurserna på lärarutbildningen kunde Skogstad inte hitta en enda om kognitiv neurovetenskap.

Under början av 1900-talet hade lärare inte sällan en licentiat- eller doktorsexamen och åtnöjt en samhällsstatus liknande läkares. Att nå dit inom överskådlig framtid är inte realistiskt. Men klart är att yrket måste uppvärderas och att samhället måste värdera det värdefulla arbetet med att bilda framtida generationer.

Även om det förekommit rapporter om extremfall där lönespridningen varit så stor att den inte går att motivera – och inte minst att nyanställda tycks kamma hem vinsten i löneracet medan trotjänarna, de som verkligen förtjänar uppskattning, lämnats bakom – så är det bra att lärarlönerna ökat. Men för att komma till rätta med läraryrkets status måste även dagens lärarutbildning skärskådas. Att framtidens lärare ska ha med sig kunskaper och metoder som är väl förankrade i forskning borde vara en självklarhet.

Annons
Annons
Annons