Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Amelia Andersdotter: Statlig utredning föreslår att alla ska övervakas – för att skydda misstänkta brottslingar

Annons

Är det rimligt att du och jag får vår integritet kränkt av teleoperatörer hela tiden varje dag, för att brottsmisstänkta ska slippa utstå grövre intrång i sin integritet när de utreds? Enligt nya datalagringsutredningen är svaret ja, eftersom generell datalagring annars inte skulle vara nödvändig för att lösa brott.

EU-domstolen har i flera avgöranden de senaste tio åren avhandlat generell datalagring, det vill säga en förpliktelse för teleoperatörer att skapa stora databaser med uppgifter om hur deras kunder ringer, rör sig, eller använder internet - som sparas under lång tid. Det var alltid känt att datalagringen innebar ett stort ingrepp i den privata sfären, och med tiden har det blivit allt mer klart att ingreppet inte gör nytta.

Därför har EU-domstolen gått längre i sina begränsningar av generell datalagring, innan de till sist, i december 2016, satte ner foten helt. Trots att EU:s datalagringsdirektiv fanns i åtta år mellan 2006 och 2014, lyckades inget europeiskt medlemsland ta fram statistik för att visa att datalagringen var hjälpsam vid brottsutredningar. I Sverige infördes generell datalagring i juli 2012, men trots fyra och ett halvt års utrymme att samla statistik på att datalagringen gjort brottsbekämpning mer effektiv, har detta inte gjorts.

Lyckades man att lagföra fler brottslingar per år mellan 2012 och 2016, då datalagringen var i kraft, än innan datalagringsbestämmelserna trädde i kraft? Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) har andelen personuppklarade brott gått ned sedan 2011. Har datalagringen fått polisen att utreda fler inkomna tips om brott mot barn mellan 2012 och 2016, än vad de gjorde innan 2012 eller efter 2016? Utredaren har inte tagit reda på det.

I frånvaro av bevis för att generell datalagring gör nytta, har regeringens utredare andra skäl för datalagring. Bland dessa skäl står följande ut: datalagringen skyddar misstänkta brottslingars integritet under utredningen, eftersom polisen i frånvaro av datalagring skulle behöva använda mer integritetskränkande metoder. Datalagring har blivit en politisk käpphäst, som politiker och poliskår klamrar sig fast vid av prestigeskäl snarare än omtanke om medborgare och brottsutsatta. Bristen på bevis för att datalagringen har bidragit positivt är ett problem.

Domstolar är inte dummare än att de förstår när någon drar dem vid näsan. Men i stället för att visa domstolarna att den synbara avsaknaden av fakta är felaktig, vill datalagringsutredaren i stället övertyga allmänheten om att domstolarna är korkade konspiratörer.

Rimligen är det just mot de misstänkta brottslingarna som utredningsinsatser ska riktas. Och statstjänstemän ska därtill inte undergräva förtroendet för domstolar. För att rikta insatser mot misstänkta brottslingar i avsikt att få dem lagförda, är inte kontroversiellt. Det är vad EU-domstolen har bett om, och vad politikerna och polisen måste genomföra.

Annons
Annons
Annons