Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Absurt att barn skulle bli kränkta av att förlora i fotboll

I år är sista året som fotbollsturneringar för ungdomar under 13 år får utse segrare. Jag är rädd att detta beslut är en förlust för oss alla. Mycket av vår civilisation bygger nämligen på att kunna förlora.

Annons

Ett av de finaste inslagen i det amerikanska presidentvalet är när förloraren ringer för att gratulera vinnaren. Med det samtalet bekräftas valutslaget. Kandidaternas rivalitet ger vika för den gemensamma respekten för demokratins institutioner. Ett fredligt maktskifte kan komma till stånd.

Förloraren smiter ut genom bakdörren, medan löpsedlarna fylls av politikens jublande vinnare. Men förlorarnas roll är lika viktig. De betalar priset för demokratin: Att inte kunna få sin vilja igenom alla gånger, hur rätt man än har. Däremot finns ständiga chanser att komma igen. Val hålls med regelbundenhet, debatten förs varje dag.

I marknadsekonomin är vi också ständigt vinnare och förlorare. När jag förra hösten blev uppsagd från det redaktörsjobb jag haft i sju år var det en tuff förlust, både känslomässigt och ekonomiskt.

Men förlusterna är nödvändiga. Maktskiften kräver att regeringen och dess sympatisörer kan förlora. Nya, bättre och billigare produkter kräver att det sämre och dyrare kan väljas bort. Bara så kan gårdagens lyx bli dagens vardagsvara; bil, tv, smarttelefon.

Utmaningen i ett dynamiskt samhälle är att kunna hantera förlusterna. I demokratin låter vi rättigheter och rättssamhälle skydda den förlorande minoriteten. I marknadsekonomin finns sparande, försäkringar och sociala skyddsnät. Framför allt finns även i det bittra nederlagets stund alltid nya chanser att komma igen, mycket är upp till en själv. Nästa säsong, då jävlar!

Allt starkare röster höjs nu för att avskaffa förlusterna. Populister till vänster och höger lovar att försvara de i dag existerande jobben, särskilt mot utländsk konkurrens. Ingen ska behöva ta marknadsekonomins förluster.

Inte politikens heller. Notera oförsonligheten i dessa rörelser. Demokratiska motståndare ses sällan som respektabla personer med andra uppfattningar. Snarare beskrivs de som naiva, korrupta och illasinnade människor som medvetet förstört landet, fiender som ska elimineras; i politiken, i medierna och i samhället. Öppet dryftas hur förrädarna ska straffas när makten erövrats. Aldrig mer ska denna politiska rörelse vara förlorare.

Vinner dessa populister riskerar vi att förlora både demokratin och hoppet om en bättre framtid. I dess ställe erbjuder det förlustfria samhället ett lugn som förväntas inträda när alla fiender och hot slutligen är nedkämpade och utestängda. En samhällsvision som är bedräglig, stagnerande, och ofta blodig.

Det är bättre att vi lär oss att hantera förlusterna och att återkomma smartare och starkare som en del i ett allt bättre lag. Helst redan på fotbollsplanen i unga år.

Annons
Annons
Annons