Förvånande tystnad
Relaterat
Det har snart gått en månad sedan Dala-Demokratens ledning slog larm om att företagets ekonomiska situation tvingar tidningen till drastiska åtgärder. Utan samarbete med Dalarnas Tidningar, numera ägd av Mittmediakoncernen, är inte bara tidningens utgivning i nuvarande form allvarligt hotad. Företagets hela existens står på spel. Hur de pågående förhandlingarna mellan de båda parterna avlöper är för tidigt att säga. Det finns modeller från flera håll i landet att kopiera, men även unika lösningar.
Vad som förvånar i sammanhanget är arbetarrörelsens i Dalarna tystnad över vad som riskerar att ske med rörelsens egen tidning. Framtidsperspektivet är knappast självklart, även om Mittmedias ledning hittills redovisat en generös attityd inför Dala-Demokratens önskan om att få hjälp med en uppgörelse som räddar kvar Socialdemokraternas husorgan. Det är märkligt att ägarna, det vill säga arbetarrörelsen i Dalarna via sin Mediestyrelse, inte på något sätt förekommer i en öppen och engagerad debatt om framtiden för rörelsens språkrör.
När Dalarnas Tidningar 2007 köptes av Mittmedia konstaterade Peter Hultqvist (S), riksdagsledamot och ordförande i mediestyrelsen som äger Dala-Demokraten, att "det är oerhört viktigt att slåss för Dala-Demokratens självständighet som pigg, vass och tydlig opinionsbildare. Men också för att den bjuder konkurrenterna en match på nyhetsplats". Nu, fem år senare, har Dala-Demokraten tvingats varsla två tredjedelar av personalstyrkan, 50 av totalt 76 tjänster. Rimligen borde de anställdas oro för framtiden delas av en samlad arbetarrörelse. Det förvånar att den inte kommit till uttryck.
Dala-Demokratens förhållningssätt i de nu pågående samarbetsdiskussionerna är visserligen att tidningen inte är till salu. Det är vad tidningens styrelseordförande Lennart Håkansson förklarat när diskussionen inleddes. En förhandling är ett tagande och givande och hur uppgörelsen ser ut, om det blir en sådan, vet vi som sagt ännu inte. Med den samlade arbetarrörelsen i länet på åskådarplats när en så viktig fråga är på väg att avgöras kan tolkas som uppgivenhet och ointresse av mediefrågor.
Uppgivenheten kan möjligen härledas till LO:s ointresse att ge ekonomiskt stöd åt rörelsens dagstidningar och insikten om egna bristande muskler för tidningsstöd. Det innebär att Dala-Demokratens öde inte längre vilar arbetarrörelsens händer.
