Förutsägbar partiledardebatt
Relaterat
Med två år kvar till valet brukar partiledardebatter knappast vara några rafflande tillställningar. Snarare handlar det om ett taktiskt positionerande inför fortsättningen, där det gäller att varken säga för mycket eller för litet. Med en krisande världsekonomi som filter är politik mer färskvara än någonsin. Alla vet att handlingsutrymmet bestäms av andra faktorer än ideologier och storstilade visioner.
Med några få undantag avvek inte heller gårdagskvällens direktsända partiledardebatt i SVT från mönstret. Ingen överraskade. Det mesta var förutsägbart.
Det stora slaget om ungdomsväljarna, som en kreativ kvällstidning på förhand döpte debatten till, uteblev dock. För som alltid riktade sig replikerna, öppet eller förtäckt, till den urbana medelklass utan vilken inga val vinns. Och då handlar det i hög grad om skatter i alla dess former. Här befinner sig oppositionspartierna med skattehöjningar på mellan 23 miljarder (S) och 54 miljarder (V) definitivt i underläge.
Mycket utrymme ägnades åt de allt påtagligare orosmolnen på arbetsmarknaden.
Några patentlösningar för hur vi ska minska framförallt ungdomsarbetslösheten, förutom dem som redan presenterats vid ett flertal tillfällen, framkom dock inte. Sålunda vill alliansen stärka konkurrenskraften genom att bland annat sänka bolagsskatten. Löfvens motdrag är att ta bort ungdomsrabatten på arbetsgivaravgiften och fokusera på ungdomar utan utbildning. Dessvärre behövs betydligt radikalare åtgärder för att komma tillrätta med ett problem som på sikt kan få oöverskådliga konsekvenser för Sverige.
Även i övrigt utvecklade sig debatten som väntat. Jimmie Åkesson fick möjlighet att agera David mot jätten Goliat i form av övriga partiledare i invandrarfrågan. Med samma utfall kunde en debattsäker Åsa Romson hämta hem politiska poäng på sitt partis hjärtefrågor med en kraftig höjning av bensinskatten som rosen på tårtan. Lika lätt gick det inte för sympatiske Jonas Sjöstedt att sjösätta sitt paradnummer om ett totalstopp för vinster inom vård och omsorg. Här förlorade sig inte minst Stefan Löfven i ett kryptiskt varken bu eller bä.
Det är svårt att utse en individuell segrare i denna höstgrå debatt. I grenen regeringsduglighet segrade tveklöst alliansen med betryggande marginal. Fredrik Reinfeldt var klok nog att ligga lågt till förmån för de vapendragare som balanserar på fyraprocentstrecket. I det rödgröna lägret lyste minsta tecken på gemensam front mot valet 2014 med sin frånvaro. Om Löfven har ambitioner i den vägen har han ett hårt arbete framför sig.
