V i ensam opposition
Relaterat
Vänsterpartiets statsbudget har ett skattetryck som är mycket högre för företag och löntagare än regeringens. Det är inget konstigt med det.
Men V:s budget ligger också långt över S i skattetryck, medan S och MP ligger tämligen nära varandra (MP vill ha något lägre skatter än S).
V är alltså i full färd med att mäla ut sig ur gemenskapen som tidigare utgjorde den rödgröna laguppställningen.
Löfven har avvisat krav på att presentera ett samarbete med något parti inför valet 2014. Det är naturligt, eftersom väljarundersökningar visade att Mona Sahlins eftergift till sin vänsterflygel, att hon lät Lars Ohly bli ministerkandidat, kostade henne valsegern 2010.
Men Löfvens taktik att ställa V i skamvrån kan visa sig förödande med avseende på väljarrörelser inom det rödgröna blocket. Genom att bedriva klassisk S-politik kan V nu komma att göra stora inbrytningar i S-vänstern.
För S har i stora stycken accepterat alliansens ekonomiska politik. Tanken på Rut har slagit rot. Jobbskatteavdragen blir kvar. Sänkta bolagsskatter bejakas. Och ersättningarna till sjuka och arbetslösa är långt ifrån nivåerna S lade dem på förr i tiden.
V står för något helt annat. Igår presenterades en katalog av skattehöjningar och utgiftsökningar som påstås leda till 100 000 nya jobb, varav hälften i offentliga sektorn, 60 000 utbildningsplatser, avskaffat Rut och Rot, höjd krogmoms, höjd bolagsskatt, ökat offentligt byggande av hyresrätter, höjd fastighetsskatt, slopad bolagsskattesänkning etcetera.
V:s budget är dessutom keynesianskt inspirerad och underbalanserad 2013 men ökar det finansiella sparandet kommande år.
Med dagens bortbytta roller i politiken är dessutom V:s budget mindre underbalanserad än Anders Borgs!
Om alliansen gör ett dåligt val, där ett eller flera av allianspartierna åker ur riksdagen, samtidigt som V vinner över stora skaror missnöjda S-väljare, blir det alltså ett parlamentariskt läge där S och MP kan behöva stöd av FP eller C för att bilda majoritetsregering.
Och det borde att döma av den centrala ekonomiska politiken vara betydligt enklare för S och MP att samarbeta med C eller FP än med V – som just nu är det enda riktigt tydliga oppositionspartiet.
V hoppas, med sin till intet förpliktande mellanvalsbudget, att Löfven ska bli rädd att tappa sin vänster och när det handlar om skarpt läge lägga en valbudget som är betydligt längre till vänster än i dag.
