Avhopp i politiken
Relaterat
Halvägs in i mandatperioden har drygt 1 400 av riksdagspartiernas folkvalda hoppat av sina uppdrag runt om i landet. Det motsvarar nästan var tionde folkvald. Fortsätter tappet pekar utvecklingen mot en viss ökning av politiska avhopp jämfört med hur det var under mandatperioden 2006-2010, då 2 241 uppdrag lämnades i förtid.
Inte helt överraskande är det unga och kvinnor som lämnar uppdrag i regionen, landstinget eller kommunen. För många folkvalda blir det en smärre chock att det politiska arbetet tar så mycket tid. Det leder till att kvinnor anser att uppdraget inkräktar för mycket på den tid som är disponibel efter jobb och hemarbetet.
Ungdomar som har gett sig in i politiken slutar oftast på grund av de måste flytta till andra kommuner för att studera eller arbeta. Men det finns också unga som upplever ett missnöje över att de inte tilltros några viktiga uppdrag och att deras påverkansmöjlighet inte blivit den förväntade.
Minst avhopp är det i gruppen 51 till 64 år. Under förra mandatperioden slutade endast elva procent sina uppdrag innan mandattidens slut. Avhopp från den här gruppen grundar sig på personliga skäl och till följd av försämrad hälsa. Den låga andelen avhopp har medfört att många beslutandeförsamlingar har en relativt hög medelålder.
Det finns över 44 000 förtroendevalda politiker i kommuner, landsting och regioner. Av dem är cirka 97 procent fritidspolitiker. Svensk politik utanför riksdagen styrs således i hög utsträckning av folkvalda som har uppdraget vid sidan av ett ordinarie arbete. Kombinationen poltik/studier är också förekommande och att politiskt intresserad blir politiker som nybliven pensionär.
En bidragande orsak till att ledamöter i kommun- och landstingspolitiken lämnar sina uppdrag är sammanträdestiderna. Särskilt i kommunerna förläggs möten till kvällstid, vilket innebär svårigheter för ensamstående föräldrar med småbarn att också engagera sig i lokalpolitiken.
Emma Hagberg, miljöpartist i Stockholm, som hoppat av sina uppdrag, hävdar att det också finns kvarvarande maktstrukturer som missgynnar kvinnor. Medelålders, vita män sitter på de viktigaste posterna, hävdar hon.
Det är ingen oviktig aspekt och det krävs en medveten rekrytering till politiska uppdrag för att uppnå en förändring i strukturen.
