Tillväxtverkets vara eller icke vara
Relaterat
Artikelbilder
Fotograf: CHRISTINE OLSSON / SCANPIX
Artikelserie
- LÄS ÄVEN:
- Anni Lööf frustrerad och ilsken 2012-08-16
Turbulensen kring den långt ifrån självklara statliga inrättning som heter Tillväxtverket fortsätter. Hittills har det i huvudsak handlat om en internrepresentation bortom anständighetens gräns. Nu läggs tyngdpunkten alltmer på själva verksamheten. Även här finns ett antal obesvarade frågor. Huvudfrågan är givetvis vilken samhällsnytta denna 300 personer starka byråkratiska konstruktion gör? Hur främjar den landet tillväxt rent konkret? Vad åstadkommer den som inte länsstyrelser och regioner klarar lika bra?
För det första är namnet något missvisande. Tillväxtverket är ingen tillväxtmaskin som får de industriella hjulen i Sverige att rulla effektivare. Myndigheten för snarare tankarna till en regionalt och socialt inriktad jultomte som årligen pytsar ut 100-tals miljoner kronor från statskassan och EU:s strukturfonder. Mottagarna är i hög grad individer och grupper som anses vara underrepresenterade i statistiken över nyblivna företagare. Till de sistnämnda hör kvinnor och personer med utländsk bakgrund.
Tillväxtverket drar även en lans för "kulturella och kreativa näringar". Kooperatörer, sociala företagare och allehanda innovatörer kan räkna med ett helhjärtat stöd. Speciellt om de håller till i någon avlägsen glesbygd. Allt det här är fint och behjärtansvärt. Och det ska inte uteslutas att dessa aktiviteter till och med kan generera någon form av tillväxt. Men det är inte huvudsyftet. Det viktiga är att alla får vara med, och att det är enkelt att "bli och vara företagare".
Frågan är dock om inte Tillväxtverket gått för långt i sin strävan efter enkelhet. I går berättade Svenska Dagbladet om hur verket satsat 375 miljoner kronor in-blanco på kvinnligt företagande. Eftersom det saknas elementära uppgifter som person- och organisationsnummer på bidragstagarna har det varit omöjligt följa upp vilka effekter dessa pengar gett.
Inte minst med tanke på näringsdepartementets konsekvent negativa hållning till att bistå ett av våra industriella flagskepp, Saab Automobile, i nödens stund ter sig ovanstående missgrepp närmast absurt. Samtidigt antyder det ett systemfel som vi talar alldeles för lite om. Trots kontrollfunktioner som Statskontoret finns uppenbara brister i den långsiktiga uppföljningen av hur statliga bidrag och projektpengar används. Här behövs en rejäl portion nytänkande.
När det gäller Tillväxtverket vara eller icke vara bör de styrande ta sig en extra funderare.
