S inte ensamma om välfärd
Relaterat
Artikelbilder
Fotograf: Pressens Bild
På DN-debatt varnar ordförandena för fem nordiska socialdemokratiska ungdomsförbund för att "Högern vill riva sönder den nordiska modellen". Inlägget går ut på att högerkrafter fräckt kidnappat den "fantastiska socialdemokratiska framgångssaga" som slagit omvärlden med häpnad. Men "högerns" hyllningar av nämnda modell är enligt debattörerna bara en läpparnas bekännelse, ett sätt att vinna lätta politiska poänger. Dess verkliga agenda är att rasera den nordiska modellen.
För att hålla oss till Sverige ska ingen skugga falla över Per-Albin Hanssons och hans socialingenjör Gustaf Möllers målmedvetna arbete för att bygga upp en generell svensk välfärdsmodell. Men den som tillskriver dem hela förtjänsten för denna är antingen extremt okunnig eller gör sig skyldig till medveten historieförfalskning.
I själva verket var det borgerliga regeringar av skiftande valör som lade grunden till folkhemspolitiken. Flera viktiga reformer under perioden 1891 till 1916 genomfördes av konservativa regeringar. Lagen om folkpensioner tillkom under en liberal regering. Idén om folkhemmet myntades för övrigt inte av Per-Albin Hansson, utan av högerpolitikern och statsvetaren Rudolf Kjellén.
Vidare var uppbyggnaden av välfärdsstaten efter andra världskriget i hög grad ett gemensamt projekt för samtliga partier. Alla påståenden och antydningar om att socialliberalen Bertil Ohlin och den socialt engagerade högerledaren Jarl Hjalmarsson skulle ha motarbetat reformarbetet faller på sin egen orimlighet.
Den svenska, eller nordiska för all del, modellen hade sin storhetstid på 50- och 60-talen. Under 70- och 80-talen knakade den rejält i fogarna. Med Kjell-Olof Feldts kanslihushöger i spetsen slog socialdemokratin in på ett nyliberalt spår. En alltför ogenomtänkt avreglering av penningväsendet i kombination med en ofinansierad skattereform utmynnade i den värsta ekonomiska kris Sverige befunnit sig i sedan 1930-talet. "Framgångssaga", är här knappast det rätta ordet. Det råder delade meningar om hur mycket som idag återstår av den svenska modellen. Dess grundläggande idéer är dock värda att slå vakt om. Låt dessa förbli ett partiöverskridande projekt, och inte ett föremål för ovederhäftig mytbildning.
Om de unga socialdemokraterna vill vinna anhängare genom att dra en vals gör de klokt i att snarast byta kompositör.
