Vargfrågan blir aktuell då och då i samband med att varg river tamboskap eller tar hundar och under vintern i samband med den återkommande vargjakten i Mellansverige. Alltsedan vargar började dyka upp i Värmland på 1970-talet har det kommit flera böcker om vargar.

Det har varit försvarsskrifter om vargen (Hans-Olof Larsson Varg, Natur och Kultur 1988 ), antologier om vargens historik (Vargen. Värmland förr och nu utg. av Värmlands museum 1986) samt om ekologin (Jens Persson och Håkan Sand, Vargen. Viltet, Ekologin och Människan utg. av Sv. Jägareförbundet 1998).

Ingen av dessa böcker liknar boken Varg och landsbygdsboende av Sten Berg, Karl Hedin och Anders Runnérus. Författarna bor i Vargland i trakten av södra Dalarna/ norra Västmanland och är alla starkt berörda av vargförekomsten.

Boken handlar om vargens inflytande på vårt lands ekonomi, politik och sociala förhållanden. När det gäller bredd och inriktning är boken unik som resultatet av en studiecirkel som författarna arrangerat. Den är exemplarisk som debattinlägg, därför att författarna börjar med att deklarera sina värderingar för att sedan sakligt redogöra för fakta om vargen och dess effekter på det moderna svenska samhället.

En del fakta är uppseendeväckande och svårbegripliga. Vi är t.ex. inlåsta i EU:s politik. Vi bestämmer inte själva över vargjakten och vargförvaltningen. Det är tvärt emot vad som lovades oss inför EU-omröstningen. Då utgick från departementen en skrift som bl.a. lovade att jaktlagstiftningen (liksom alkoholpolitiken) bestämmer vi själva om och den kommer inte att påverkas av EU-medlemskapet.

Bokens mest intressanta fråga är regionalpolitisk. Sverige är nämligen indelat i två zoner. Norra Sverige, praktiskt taget de norrländska landskapen, skall hållas fria från varg. Vargreviren skall finnas söder därom, från Dalarna-Bergslagen till Småland. Detta är av hänsyn till den renskötande samebefolkningen.

Detta ter sig svårförståeligt med tanke på befolkningsstruktur och näringsliv. Det finns upp till 5 000 människor som kan anses vara renägare. Det skall jämföras med de c:a 15 000 personer som bedriver eller berörs av fårskötsel i Vargland.( Fårbesättningarna är c:a 5 600.) Näringsmässigt kan de två verksamheterna jämföras.

Båda är subventionerade och skyddade genom inskränkt konkurrens. Båda näringarna drivs av önskan om en livsstil med inslag av hobby. Men i Renlandet bor färre människor än i Mellansveriges Vargland. Varför denna hänsyn till rennäringen och likgiltigheten inför fårskötseln?

Problemet med Vargland är att vargpopulationen på sikt kommer att förstöras genom inavel. Därför diskuteras olika konstlade försök att förbättra generna hos vargarna: Insemination, utplantering av djurparksvargar eller infångandet och flyttning av finska eller ryska vargar till Mellansverige.

Berg, Hedin och Runnérus förordar i stället att varg tillåts i en nord-sydlig korridor i kustlandet i Norrland och/eller i området öster och väster om Torne älv, trots intrånget i renägarnas betsmarker.

Då skulle det kunna ske ett naturligt utbyte mellan den svensk-norska och den finsk-ryska vargpopulationen, något som ytterst sällan sker nu, därför att vandrande vargar sällan klarar sig ända ner till Mellansverige från den finska gränsen.

Statsmakterna har hamnat fel. Vargförvaltningen är opraktisk, orättvis och kanske ogenomförbar.

Det är en tänkvärd bok författartrion skrivit med intressanta uppgifter om vargarnas levnad, livscykel och deras påverkan på bytesdjuren – älg, rådjur, grävling, räv och tamboskap av olika slag. Men jag tycker de går för långt när de diskuterar de näringspolitiska följderna av vargförvaltningen.

Vårt lands basindustrier – järn, stål, massa, papper och trävaror – är i hög grad lokaliserade till Mellansveriges Vargland. Den svenska nettoexporten härrör till stor del från nämnda näringar (snart tillkommer också malmen). Vargen skrämmer bort människor från landsbygden hävdar författarna, och det finns risk för kompetensförsörjning av basindustrierna. Men skulle verkligen 210 vargar hota basindustriernas försörjning med arbetskraft? Basindustrierna är inga fäbodar utan bedrivs i tätorter av olika storlek.

VILLY BERGSTRÖM

Varg och landsbygdsboende. Författare: Sten Bergh, Karl Hedin och Anders Runne’rus.

Utgiven av AB Karl Hedin, Fagersta.