Dödar ny teknik läsningen? Folkpartiet fruktar det. "Det är skillnad mellan att läsa Den fula Ankungen och hundra sms", hävdar Christer Nylander, partiets ledamot i riksdagens kulturutskott. Nu kräver FP en bokutredning för att stärka läsandet. Gott så. Men först måste begreppet "läsning" definieras.

Det är lätt att gripas av moralpanik inför ungdomars skriv- och läsvanor. Sms-språket kan få vilken språkvurmare som helst att vilja krypa ur skinnet. Som Nylander uttrycker det: "Det är viktigare att kunna läsa och förstå en bok än statusuppdateringar på Facebook."

I dag har åtta av tio svenskar dator hemma. Det är inte så konstigt att fritiden för många ungdomar domineras av internet. Spel, chatt, bloggar och hemsidor ger tillgång till snabb och enkel underhållning och information. Utmaningen för skolan är att stimulera intresset även för fysiska böcker, där språket till skillnad från internet alltid är korrekt och genomarbetat.

Svenskarnas läsvanor har varit rätt stabila sedan åttiotalet. Och tar man med läsning på nätet tillbringar unga mycket tid med det skriftliga språket. Det ena behöver inte utesluta det andra. Att träna upp lästakten och förståelsen för det skrivna ordet görs lika bra i serietidningar och på nätet som i fysiska böcker. Men självklart kräver läsning av romaner och faktaböcker kräver träning för att verkligen kunna uppskatta innehållet. Intresset för den typen av litteratur grundläggs tidigt i skolan av engagerade lärare. Men det är inte nödvändigt att sätta verk av August Strindberg i händerna på niondeklassarna. Kerstin Ekmans böcker är mer lättlästa, men ändå en väsentlig del av svensk litteraturhistoria. Viktig litteratur är inte alltid svår.

FP vill undersöka hur det sociala arvet påverkar läsningen och hur svensk litteratur ska marknadsföras. Det är ett bra initiativ, så länge begreppet läsning används generöst och fritt och inte begränsas till utredarnas uppfattning om vad som klassas som seriös litteratur. Nya kulturvanor behöver inte innebära en dummare befolkning.