För fyra år sedan dök de upp i medierna: De flera hundra så kallade apatiska flyktingbarnen som hade gett upp allt och nu låg okontaktbara i sina sängar och sondmatades. Debatten blev hätsk och spretade åt alla håll, alltifrån hur symptomen skulle förstås och tolkas till huruvida apatin i själva verket var ett resultat av manipulation och förgiftning.

Många frågor är fortfarande obesvarade i fallen med de uppgivna barnen: Varför kommer barnen från forna Sovjetunionen och före detta Jugoslavien? Är Sverige mer drabbat än andra länder?

I dag skriver tidningen om barn i Dalarna med uppgivenhetssyndrom. Sex kända fall finns, men fler kan existera i det dolda. Rent medicinskt är syndromen ett resultat av oerhört stark stress och trauman. Depressionen går över i ett tillstånd där kroppen stänger av sina funktioner, ett slags passivt självmord. Barnen vill helt enkelt inte leva.

De apatiska flyktingbarnen sätter fingret på en mycket öm punkt i det svenska asylmottagandet. Internationellt är Sverige ett av världens mest generösa och humanitära länder när det kommer till flyktingmottagning. Ändå har samhället under de senaste tio åren skakats om av brutala och orättvisa utvisningar. Ett exempel är Shwan Fatah i Hedemora (se ledaren 23/4-08), som trots svår sjukdom och grava handikapp sattes på ett plan till Arbil i Irak.

Den avhumanisering som omger både asylprocessen och utvisningsbesluten är ett resultat av en lagstiftning som tolkas allt hårdare. Det ska mycket till innan "humanitära skäl" och "synnerligen ömmande omständigheter" tolkas till den sökandes fördel.

En human flyktingpolitik handlar inte bara om antalet man släpper in, utan också om hur man behandlar flyktingarna i väntan på besked om uppehållstillstånd. De kristdemokratiska riksdagsledamöterna Inger Davidson och Rosita Runegrund vill att regeringen tillsätter en flyktingbarnkommission som ska utreda vad som hänt med de apatiska barn som tidigare har utvisats från Sverige. Det är ett bra förslag som borde hörsammas och även gälla andra kontroversiella utvisningsfall. På så sätt får lagstiftarna och tjänstemännen vägledning inför framtida beslut.