Fyra faktorer framträder mer än andra som förklaring till varför svenska grundskoleelever presterar sämre i skolan i dag jämfört med tidigt 1990-tal. Skolan präglas numera av en ökad segregering, decentralisering, differentiering och individualisering, som inneburit att svenska elevernas kunskaper försämrats. Skolverkets viktiga kartläggning, som presenterades i går, öppnar för en förnyad debatt om skolans huvudmannaskap. Den borde sluta med kravet att staten återta ansvaret för skolan.

Förhoppningsvis inser utbildningsminister Jan Björklund (FP) hur viktigt det är att regeringen tar till sig av den kunskap som förmedlas i rapporten. När alliansen fortsätter reformarbetet på skolans område bör den också ha beaktat undersökningens resultat. Skolverkets material är inget hafsverk. Forskning och ett gediget analysarbete ligger till grund för verkets slutsatser.

Granskningsperioden omfattar flera politiska mandatperioder. Ingen speciell regering behöver känna sig utpekad som "skyldig" till utvecklingen. Processen har pågått länge och påfrestningarna på skolan ökat. Kravbilden har kontinuerligt justerats uppåt, men resurserna (läs pengarna) har sällan haft samma utveckling. I långa stycken måste Skolverkets rapport uppfattas som att Folkpartiets krav om ett förstatligande av skolan är den enda raka lösningen för framtiden. Skolan är inte längre likvärdig.

Sverige gått från ett av västvärldens mest centraliserade till ett av de mest avreglerade utbildningssystemen. När huvudmannaskapet förändrades var den vackra tanken att kommunerna var bättre skickade än staten att fördela resurserna. Med facit i hand konstaterar Skolverket att kommunerna inte levt upp till förväntningarna. Inte ens i de mest segregerade kommunerna kan skolorna räkna med extra resurser. Resultatet har blivit förödande.

1990-talets nya kurs- och läroplaner skulle ge lärarna mer utrymme att forma undervisningen efter elevens förutsättningar och behov. Men så blev det inte; snarare inträffade en ökad individualisering och mindre lärarledd undervisning i klass. En sådan form av individualisering påverkar elevernas resultat negativt och kräver ett starkt stöd hemifrån. Många föräldrar eller andra anhöriga har inte kunnat motsvara förväntningarna. Barnen har lämnats i sticket, både av skolan och sina närmaste.